Tröttmössa


Dålig med uppdatering igår. Var helt slut! Var iväg på kundbesök med två kollegor, men jag var helt säker på att jag skulle iväg först nästa vecka, men istället blev det igår en tripp till Södertälje. Hade rätt tur som faktiskt sminkade mig igår och att jag kände för att klä upp mig lite. Vaknade nämligen igår morse och kände inte alls för att varken sminka mig eller klä mig snyggt.

Kom som sagt hem vid 19-tiden. Då jag hade bokat tvättstuga. Så det var bara att pallra sig ned till med två fulla IKEA-kassar till källaren. Så det var det jag gjorde igår. Sprang mellan tvättstugan och köket.

Hoppas att ni hade en bättre torsdagskväll än vad jag hade, haha!

Vill även passa på att gratta Kajsa som har ett litet frö i magen!! Som sagt, nu blir det bara alkoholfria mojitos för din del ;)

Godmorgon!




Jag har bokat in mig på ett Shape-pass ikväll, men jag var lite sen med bokningen, så jag står som nr7 i kö. Känns dock inte som att jag kommer att få plats. Annars tänkte jag gymma lite! Sen är det hem, laga middag som jag inte har någon som helst aning om vad det blir. Pasta med tomatsås kanske? Sen är det baka som gäller. Bröd för att vara exakt! Mitt team på jobbet har team-möte imorgon och vi bakar alltid och imorgon är det min tur! Så jag kommer att bjuda på ett grymt gott filmjölksbröd som ett ex:s syster bakade, med bikarbonat, linfrö, solrosfrön med mera!

Önskar er en kanon måndag sötnosar!


Fråga


Jag fick en fråga tidigare av Lina om vilken typ av Non-Hodkins jag hade. Svaret på den frågan är att jag har inte den blekaste. Har aldrig lagt det på minnet. Läkaren berättade det för mig vid första läkarbesöket när det konstaterades att jag behövde cellgifter och inte strålning, men jag har inte lagt det på minnet.

Så tyvärr kan jag inte svara på den frågan. Det var aldrig relevant för mig. Jag fick informationen om att det fanns extremt många undergrupper inom Non-Hodkins, och att jag hade "turen" att bli drabbad av en typ av Non-Hodkins där prognosen var väldigt bra. Att jag efter min behandling så gott som säkert skulle bli frisk, och att återfallsrisken var väldigt liten.

Jag är ledsen att jag inte kan ge dig ett mer konkret svar än så. Är så ledsen över att du ska behöva genomgå skiten, vill du prata så är det bara att slänga iväg ett mail, det är tre år sedan jag var mitt i mina kurer, jag har allt väldigt färskt i minnet, men jag har även fått distans till det.

Men jag vet att jag saknade verkligen någon att prata med under min sjukdomsperiod. Någon som verkligen förstod. Som själv upplevt hur det är att få cellgifter, hur det känns när koksaltet, och gifterna sprutas in i armen. Hur det känns när håret ramlar av, bortdomnande fingertoppar, hur håret i näsan försvinner så snoret rinner utan att man kan kontrollera det. Hur ont man får i ryggslutet av Neupogena-sprutorna, hur ögonen "kleggar igen", hur torr man blir i munnen och hur dåligt man faktiskt mår.

Det förstår inte riktigt en anhörig på samma sätt som en cancer-syster eller cancer-bror, om de nu inte själva varit/är drabbade...


Hemma igen..


Då var man hemma efter en kanon helg på landet! Det tog verkligen emot att lämna min syster och barnen där och istället bege sig hem till Täby för att man ska jobba. Det suger hästpung. Men det är bara en vecka kvar och sen har jag semester, dock bara i två veckor (sparar semestern till i vinter då det blir Filippinerna), men de två veckorna är så efterlängtade!!

Men återigen, fan vilken bra helg det har varit! Vi har plockat smultron och blåbär som vi gjorde en tårta på, vi har ätit gott och badat. Verkligen en superhelg tillsammans med min bästa vän och syster ♥

Jag har fortfarande inte hittat min kamerasladd så jag laddar upp lite kassa iPhone-bilder som jag fotade bilderna in min kamera med, haha!


Återbesök


Igår var jag på ytterliggare ett återbesök på Hematologen på Karolinska Sjukhuset. Helt otippat var det även denna gång en ny läkare. Tror jag har haft alla läkare på den avdelningen. Men han var trevlig och det kändes bra. Hade tid vid 09:30, var klar med hela besöket 09:45 och ute ut byggnaden 10.00 (var tvungen att lämna ett blodprov innan). Så allt som allt tog det 30 minuter för ett återbesök med kläm och känn på lymfställen, och de vanliga frågorna såsom: nattsvettningar, viktnedgång, allmän tillstånd osv. Men allt såg fint ut och jag känner mig nöjd.

Efter besöket åkte jag till jobbet, men det gick inge vidare. Var helt slut i skallen och sa till min chef att huvudet inte var på topp och att jag skulle ställa mig i arkivet och pyssla istället. Hade så svårt att fokusera. Men det är alltid så efter ett återbesök. Alla krafter försvinner.

Inför mina första återbesök efter min sjukdom (sommaren 08) var jag ett känslomässigt vrak. Jag mådde illa och målade upp hemska scenarion i huvudet. Sen kom lättaden när man fick beskedet om att allt såg fint ut. Då var alltid tiden innan besöket värst, den ångesten var inte att leka med.

Idag är det tvärtom. Jag vet att risken för att bli sjuk igen är väldigt liten, och att den risken minskar ännu mer ju längre tiden går. Så idag oroar jag mig inte på samma sätt. Jag tänker inte lika intensivt på återbesöken och är inte lika nervös. Men trots det målar jag ändå upp en bild i huvudet...

Jag ser framför mig hur jag lugnt och sansat tar emot beskedet att cancern kommit tillbaka. Vi pratar om vilka behandlingar som gäller och hur prognosen ser ut, håret skiter jag i denna gång. Jag är starkare både psykiskt och fysiskt och har hittat mig själv ganska bra under de senaste tre åren. Jag hoppas att möjligheten till att resa bort en vecka innan behandligarna startar finns. Vill komma bort och ha kul innan skiten börjar igen. Jag ser även framför mig hur jag åker till jobbet och berättar det för min chef. Men denna gång har jag bestämt mig för att jobba lite, om det nu är möjligt vill säga. Vill även inkludera mina vänner och familj mer, vill de följa med till läkaren eller sitta med under en behandling så är de välkomna.

Inte så konstigt att man blir trött och sliten, gring och ledsen. Dessa tankar finns ständigt i huvudet men ganska långt instoppade, men de poppar upp just inför läkarbesök, men jag tänker inte på tankarna finns där. Make no sense, men det är lite så det känns. Tankarna blir mer uppenbara och intensiva när det närmar sig återbesök. Och satan vad de tar på krafterna.




En kik i arkivet


Första bilderna är tagna hösten 2008, sista bilden är tagen i början på 2009.



 


Test.

Test, test!

Juuulgraaaaan


Godmorgon!

Jag tog mig en riktig sovmorgon och ligger fortfarande och i sängen och drar mig! Trodde att jag skulle få problem att sova i min nya lya men jag sover som en stock! Förutom de två första nätterna då jag typ var för exalterad för att kunna sova, haha!

Idag skulle jag egentligen åkt till Skansen med Systeryster, Isabelle och Anna, men lilltjejen Isabelle är sjuk plus att vädret känns inte så jätteroligt direkt... Det småsnöar och är rätt mörkt ute... Så istället ska jag följa med papi och hämta en julgran och sen blir det nog stök och bök i lägenheten... Skulle vilja gå och shoppa lite mer julklappar men julklappskontot står typ på noll komma noll, noll, så det får vänta tills efter lön!





Röntgen.


Som ni vet så gjorde jag en röntgen igår. Det var mitt egna beslut och jag bad min läkare att skicka en remiss för att kontrollera att allt faktiskt är som det ska vara. Utan tumörer.

Röntgen igår var värre än alla de tidigare gångerna. Värre än första gången då jag röntgades för att se om jag hade flera tumörer. Värre än andra gången då det kontrollerades att tumörerna minskade och svarade på behandlingen. Värre än den tredje gången då man ville se att tumörerna var borta. Och värre än den fjärde gången som gjordes då man var osäker på att allt faktiskt var borta. Det gjorde ont, jag var illamående, blev dåsig och fick flashbacks från den tiden då jag var sjuk.

Hur som. Jag kom in i röntgenrummet och blev tillsagd att ta av mig allt av metall, typ örhängen, armband och bh. Vilken tur att jag just den dagen valde att ha ett vitt tight linne på mig, haha! Sen lade jag mig på bristen och sjuksystern skulle sätta en kanyl i armvecket på mig. Jag brukar inte vara så jättekänslig men det brukar ju göra ont, men smärtan går ju över så fort nålen är inne. Men fy satan vad ont det gjorde igår! Det gjorde pissigt jävla skit ont! Men hon hade äntligen (efter mycket tryckande, värmande och knytande av hand) hittat ett bra kärl och ville helst inte byta, och smärtan avtog faktiskt någorlunda efter ett tag.

Men den smärtan var ingenting jämförelsevis med det obehag som följde. När hon skulle spruta in saltlösning i kanylen för att "rensa rören" så att säga - se att det är en öppen kanal så att kontrasten kan sprida sig i kroppen. Man känner hur vätskan sprutas in i armen, det lixom bubblar och känns extremt obehagligt och fel, och det får mig att känna mig sjuk igen. När jag varannan vecka fick kanylen i armvecket, fick saltlösning och sen "vargtass"(en typ av cellgift) intravenöst. Den känslan hade jag igår.

När jag sen kom hem så kände jag mig sjuk. Jag kände mig trött och sliten och mådde illa. Så här i efterhand har jag insett att det var så jag kände mig efter kur. Dock i en mildare variant. En flashback från förr.


Då var det dags..


...Om 30 min vill säga!

En liter lakritssmakade vatten som smakar SKIT. Nu ska jag ut med Nelson en snabbis innan jag beger mig till min syster där mamma är barnvakt åt barnen. Vill ha lite sällskap när jag dricker skiten, haha


Kontraströntgen.


Hej vänner!

Idag passade jag på att vara ledig då jag ska göra min kontraströntgen. Passade även på att göra ett annat ärende som ligger i samma hus så jag passade på att svänga förbi röntgen och be om min kontrastvätska så att jag kunde ta med den hem. Annars hade jag fått sitta där i två timmar och dricka den äckliga lakrits-utspädda-vätskan. Nu är jag istället hemma och ska snart börja dricka och springa på toaletten femtioelva gånger, haha!


Hej vänner!


Läkarbesöket i tisdags gick jättebra! Proverna såg finfina ut och hon hittade inga avvikande knölar, så det känns bra! Däremot så berättade jag att jag inte känner att jag litar på allt det där med tanke på allt som hänt tidigare. Så jag sa att jag ville göra en röntgen och det var hon helt okej med, så nu är remiss skickad till Täby Närsjukhus!

Annars har det varit en lugn vecka som bara innehållit lite träning, bland annat lite gym och simmning. Orkar inte så mycket mer. Känner mig fruktansvärt rastlös och rätt uttråkad, men orkar ändå inte göra någonting. Kommer hem på eftermiddagarna och vill bara lägga mig i sängen och sova. Jag skyller på den pissiga månaden november =)


Återbesök.


Imorgon är det dags. Dags att återigen träffa min läkare för en kontroll. Dags att se hur mina blodprover ser ut, och dags att känna igenom hals, mage, armhålor, mage och ljumske. Den här gången har jag inte tänkt så mycket på besöket. Jag har inte känt lika mycket ångest som jag brukar, och det är ju alltid positivt.
Men som alltid så finns rädslan där för att någonting ska vara fel. Det är därför jag kommer att be om att få göra en röntgen, jag vill verkligen veta att allt är som det ska.

Utseendesvacka.


Jag är förkyld som ett as och har varit det de senaste två veckorna. Vilket nu även har lett till munsår. Mina ögonfransar som äntligen blivit långa och fina håller på att falla av och jag är i desperat behov av en klippning. Håret är torrt och nästan frissigt, sådant hår hade jag inte tidigare, dock är det tjockare nu. Och jag har ju faktiskt hår på huvudet nu. Alltid något.




Nya kategorier


Jag har lagt upp en ny kategori, nämligen Nya lägenheten! Har även ändrat om lite i kategorierna, bland annat är "Behandling" numera döpt till "Cancer", det händer att jag får mail och kommentarer från andra som suttit/sitter i samma sits som jag gjort, och då kan man gå in och läsa där om man är intresserad vill säga! Kategorin "Allmänt" är även ändrad till Dagbok!

Hold your horses! :)

På allmän begäran.
Det "nya" burret! : )
Man ser väl kanske inte så jättestor skillnad, men jag märker grym skillnad. På något sätt känns faktiskt håret längre nu efter att jag klippt det. Min frisör sa att det gör ingenting om jag klipper mig vid sidorna efter som att det är håret uppe på huvudet som vi måste låta växa ut (helt logiskt, haha)

Före -
Här hade jag duschat dagen innan och sen gått och lagt mig med fuktigt hår. Så här står det och alla håll och kanter och är bar allmänt "flikigt"

Kanske inte väldens bästa bild, men man ser ialla fall vad jag menar med "flikigt"

Efter






Jag har insett att jag bakifrån sett lika gärna hade kunnat vara en äldre dam, som permanentat håret! :)
Min frisör sa ju att jag med all sannolikhet faktiskt kommer att få lockar, vilket man absolut ser nu när hon klippt bort "mössan" som jag hade på huvudet


Jag trivs verkligen jättebra i min nya frisyr! Nästa gång blir om ca tio veckor. Fast innan dess måste jag nog dit både en och tre gånger för att trimma runt öronen! Men jag är verkligen grymt nöjd! Jag kände mig så ompysslad av Elin. Jag fick en ordentlig huvudmassage när hon tvättade håret på mig. Sista gången jag gick till frisören innan jag blev sjuk var i mars. Vilket betyder att det är snart ett år sedan som mitt hår blev så här ompysslad. Det roliga är att hon hade i saltvattenspray för att få lite "volym" i det, som hon sen fönade lite. Så hon behandlade mig helt klart som om jag hade långt hår, vilket uppskattas så otroligt mycket! :)

  

PET/CT

Pappa kom och hämtade mig strax efter kl 07.00 imorse och så åkte vi vidare till KS för röntgen. Blev ganska nervös när sjuksyrran skulle sticka mig : "- Vi testar och sticker här så får vi se om den går igenom". Jaha, testa på du, jag som HATAR att bli stucken. Men visst, jag kan bli provdockan, stick hur mycket du vill... Men som tur är så räckte det med bara det sticket. =) Så nu får jag beskedet någon gång nästa vecka...


PET/CT

Imorgon var det dags då.  R ö n t g e n . Jag ser fram emot det  s å å å å  mycket, verkligen.. INTE.  Pappa är snäll och följer med, så jag bli upphämtad vid 07:30 tror jag. Har tid på KS klockan 08:00. Väl där ska jag få någon typ av kontrast i blodet, sen måste jag  v ä n t a  i  en  t i m m e, för att kontrasten ska hinna ut i alla organ och sånt, sen tar själva röntgen typ 30 min.
                                             
Imorgon blir det fjärde gången gillt då? Kan man ju hoppas på iallafall.

Får heller inte äta något 4 timmar innan röntgen, men det gör inget, det är ju ändå så tidigt på morgonen =) Sen drar nog jag och paps och käkar en tidig lunch/sen frukost någonstans. Vi brukar nästan alltid dra iväg och käka lunch när vi varit på läkarbesök och sådant - vem vill bryta mot dom traditionerna lixom? =)

Bortdomnade fingrar

Hur länge ska fingrarna vara bortdomnade egentligen?? HATAR att inte ha  n o r m a l  känsel i dom, man blir fan smått handikappad..

 - Kan inte öppna typ tuggummipaket
 - Kan inte trycka ut p-piller ur kartan med nageln, utan måste använda tummen.
 - Har svårt att känna hur varmt/kallt vatten är (Om jag bara känner med fingetopparna) 
 - Har svårt att knäppa vissa tröjor.
 -  Kan bara komma till en viss längd på mina naglar innan jag börjar få ont.

osv osv osv

Så jag tycker att det borde försvinna nu.
Snälla försvinn. FÖRSVINN NU!!

Beskedet

Som sagt så ringde min läkare Anders upp mig för att diskutera resultatet av datortomografin jag gjorde för en vecka sedan.

Det jag hade på axeln är helt borta, men jag har fortfarande kvar en förändring kvar i armhålan. Så nästa steg blir en ny röntgen, en som ska se om förändringen är "farlig" och behöver behandlas mer eller om den har blivit "inaktiv" så att säga. 

Det jobbiga med det här är inte bara väntan på röntgen och väntan på resultatet. Utan ångesten som kommer utav väntan. Precis som när jag röntgade mig sist, en ångestladdad vecka gick innan jag fick det här svaret idag. Nu blir ju min sista sjukskrivningsmånad fylld av ångest IGEN inför det där jävla resultatet!  Kommer det att bli flera kurer? Strålning?  Starkare kur?  Eller kommer det att visa sig att jag är frisk?

Men fy fan vad nonchalant han var i telefon idag! ÅÅÅÅH, jag bli så arg! Han frågade hur jag mår och hur allt går, och då sa jag att jag känner mig pigg och fräsch men att kondisen suger och att jag skulle vilja ha mer tid till att bygga upp kroppen igen. Vet ni vad han svarar? - Du måste ju gå ut och röra på dig, ta promenader..

Jävla pucko!
Självklart vet jag att jag  M Å S T E  gå ut och  R Ö R A  på mig. Kondis kommer ju inte direkt av att man sitter stilla på arselet?? Eller är det någon som vet något som jag inte vet? I så fall, feel free to tell me!

Hur som helst så sa jag att jag gärna ville vara sjukskriven september ut - vilket jag oxå blev. Då har jag en månad på mig att bygga upp kroppen igen, med start imorgon! Det ska bli jättekul att få någon som kan pusha mig till att prestera bättre!

Tidigare inlägg
RSS 2.0