JohannaMariaMs

Imorgon händer det mycket. Ska in till "C a r l  M  L u n d h"  vid 10.00 och få min peruk uppklippt och så ska jag få besked av läkaren angående datortomografin som jag gjorde för en vecka sen. Då så hoppas jag att han säger att allt är borta och att jag är "frisk". Friskförklarad blir jag först om 5 år, dvs om man inte upptäcker fler tumörer under den perioden.

Måste även fråga honom om det här med att bli gravid. Dom kanske inte rekommenderar att man skaffar barn under dom 5 åren det tar för mig att bli friskförklarad? Ska även ta upp det här med min sjukskrivning. Känner mig inte tillräckligt ok i kroppen för att börja arbeta så snart, så jag hoppas att han kan sjukskriva mig september ut iallafall. 

Som sagt, det ploppar upp endel frågor i skallen på en..

Ska nog klippa av lite på längden men mest klippa upp håret. Sen vill jag
nog ha en längre snelugg oxå.. Blir nog bra det där hoppas jag. Slippa
använda dom där jävla sjalarna!

När jag var i Täby och gjorde min röntgen så sa dom att jag skulle få mitt svar i slutet på denna vecka. Eftersom att min läkare inte ringt mig så ringde jag upp dom. Det är ju inte världens roligaste och vänta på ett besked som säger att antingen är du frisk, dsv tumörerna är borta, eller att jag behöver flera behandlingar... Jag tror iof att allt är borta, men man vet ju aldrig!

Hur som helst så sa dom min läkare kommer att ringa mig på måndag för att ge besked..

Nu är det bara 2 min kvar i ugnen sen är mina cupcakes färdiga. Dom lär smaka helt gudomligt - smeten gjorde det iallafall =)

Kom nyss hem från middagen hos päronen. Det var intressant. God mat om inte annat! =) 
Hade en liten depp och grät en skvätt i mammas famn. Har så mycket känslor om allt nu. Känner väldigt mycket om väldigt lite känns det som. 

Har under hela sommaren pratat om att jag ska ta en intensivkurs för FK-pengarna så att jag kan ta det jäkla körkortet, men jag känner verkligen inte för det just nu. Känner ett behov att att träna istället, träna upp kroppen, konditionen och styrkan. Kan ju knappt gå i trappor utan att benen viker sig. Det här gör att jag känner en ångest inför att börja jobba igen. Känner att jag vill må bättre fysiskt först, självklart vill jag må bättre psykiskt oxå men just nu orkar jag inte gå till någon och prata. Även fast jag vet att jag borde...

Jag hade planerat att göra så mycket under min sista sjukskrivingsmånad. Körkort, träna, resa, spa, vänner. Men två av dom veckorna har varit återhämtning känns det som. Känns lite som ett misslyckande att inte kunnat göra det jag velat..

Vill tillbaka till jobbet, så småning om. Men jag känner att jag inte fått tid att läka än. Börjar jag jobba som jag ska om 2,5 veckor så kommer jag fortfarande känna mig sjuk. Kommer att bli andfådd, svettig, rinnig näsa, utan hår osv osv. Får jag en möjlighet att långsamt bygga upp kondisen utan massa annat som kan distrahera så vet jag att jag kommer att må bättre och därmed prestera bättre. Håret vet jag att jag inte kan göra något åt, det kommer inte att växa snabbare för att jag går hemma. Men jag vet att jag kommer att må mycket bättre om jag kommer igång med träningen.

Blev en ganska sen kväll igår. Låg och pratade och planerade en massa med Patric. Pratade bland annat om hur vi vill göra när kontraktet för lägenheten går ut osv. Bestämde oss även för att vi ska åka till IKEA idag. Vi känner att vi vill göra några förändringar i hallen.. Typ ny spegel, och sen skulle jag vilja ha en "sittbänk" med kuddar på =p. Lite svårt att förklara, men hittar jag det jag vill ha så får ni se sen.

Hur som helst. Skulle ju som sagt göra min röntgen imorse. 08:15 för att vara exakt. Så jag tar och ställer mitt alarm på mobilen på 07:15, utan att tänka på att det är ju "London tid". Som tur är så vaknar Patric på morgonen och tittar på sin mobil och ser att klockan är 08:10. Panik!!

Men jag ringde till receptionen och meddelade att jag skulle bli sen, så det var lugnt. Röntgen gick i allafall bra, även fast jag hatar att få kontrast i mig! Mådde illa som fan efter röntgen oxå, men det beror nog på att det blir lite flaskbacks från kurbehandlingarna.

Nu ska vi snart åka till IKEA... och sen ska jag berätta mer om Londonbesöket

Såg på Fear Factor lite tidigare ikväll. Dom skulle raka av sig håret för att vinna 25.000 dollar.  Förstår deras ångest! Kan ju säga att jag mådde riktigt illa när jag såg hur hårtussarna föll.. Ena tjejen sa att det kommer att ta 8 månader innan man kan göra något med håret. Vi kan ju hoppas att det går snabbare för mig :p.

Har precis testat min peruk. För ett tag sen sa jag att jag nog aldrig kommer att använda den, men nu vet jag inte riktigt längre. Har tröttnat som fan på att ha sjal. Känner mig inte alls fin i det. En småjobbig sak som kanske verkar vara skitlöjlig är  -  man har bestämt vad man ska ha på sig och man känner sig snygg i det. Ja, då har man ingen sjal som matchar det. Jag trivs helt klart bäst i min svarta mössa och min röda sjal. Men hur kul är det att ha möss när man vill vara fin?

Har fått tid för att få peruken uppklippt och mer anpassad till mig. Fick tid först den 1 september.. men då har jag två veckor på att vänja mig vid den innan det är dags för jobb.
Sminkade mig lite oxå, måste göra det oftare eftersom att jag både känner och ser fräschare ut!

Önskar att mitt "riktiga" hår när det kommer ut kunde vara lika långt och
tjockt..


Tycker att det är en jättefin peruk.. men känner mig inte bekväm i den..
Men det blir väl en vanesak sen antar jag..


Fan vad jag saknar att ha hår! :(

Då var sprutan tagen. Kände mig helt kolugn ända fram tills Patric nöp tag i låret och skulle sticka mig. Vet ju att det inte gör ont, men jag ska alltid nojja så mycket. Kolla så att han håller sprutan rätt vinklad, håller "lagom" hårt i låret osv osv. Tillslut var han tvungen att säga åt mig att sluta stressa för då skulle han inte palla med.

Nu har Patric precis tagit fram min första Neupogen spruta i min sista kur! Så den ska han få ge mig om ca en halvtimme. Har blandade känslor inför sista "sprut omgången". Det känns jätteskönt att ta första sprutan just för att då är det bara 4 kvar sen. Samtidigt så mår jag ju så bra nu, och vet att sprutorna kommer att ge mig så mycket smärta.. Bläää

... igen!

Inte världens mest smikrande bild.. men men


Fick kanylen i handen den här gången. Därav filten. Blev så jäkla kall i hela
armen..


Marita och jag. Hon gjorde första och även sista kuren på mig. Ett bra avslut
tycker jag! :)


Det är en hel del vätska man får i sig. Måste alltid gå på toa direkt efteråt, och
då kissar jag rött.. Haha, men never again! (Om jag inte äter rödbetor förstås)


Blir inte ett så långt inlägg då jag faktikst mår illa när jag ser bilderna.. Bläääää

Hämta datasladden, ge pippis mat och hämta B&J Bohemian Raspberry ur frysen... Men med B&J så är dagen räddad..

Just nu ligger jag i sängen och käkar salta pinnar. Magen säger att den inte klarar så mycket mer. Men, inte mig emot. Salta pinnar är ju asgott! :)

... JAG HAR GJORT MIN SISTA BEHANDLING!!!! 

Mot KS!


Vi får se om jag skriver något senare idag. Om jag mår som jag brukar efter kur så kommer jag inte skriva. Men annars så hörs vi imorgon! Önska mig lycka till! :)

Kraaam kraaam

Jag efter förra kuren.. Mådde väl inte heeelt ok kanske! :p

Ja, som ni vet så har jag min sista cellgiftsbehandling idag kl 10.00. Pappa kommer att hämta mig 09:30. Har tagit mina kortison och illamåendetabletter, och jag har ätit min frukost och Patric har lämnat Milo hos svärmor.

Nu är det dags fär sängen. Förhoppningsvis. Känner mig jättetrött. Det är första gången innan en behandling som jag faktiskt känner mig trött. Annars har jag ju så svårt  att sova innan... Kroppen kanske känner på sig att det är sista kuren imorgon?

Kanske är det för att jag känner ett lugn i kroppen som jag tidigare aldrig känt? Tror nog att det är så..

Hur som helst..

... JAG ÄR LYCKLIG OCH LYCKLIGT LOTTAD! :)

Var ju hos läkaren tidigare idag. Det gick jättebra! Hade en jättetrevlig kvinnligläkare den här gången. (Har ju haft 4 olika läkare pga semester). Hon berättade att efter sista kuren så kommer jag att få göra en datortomografi för att se att allt verkligen att borta, sen träffar jag inte läkaren igen förrens om 3 månader. Efter det blir det återbesök var tredje månad för att kolla hur allt går, och att se att allt är som det ska..

Kan inte fatta att det är min sista behandling på onsdag.. Mina känslor är helt klart helt fucked up! Känns så skönt att återkomma till det normala.
Det känns till och med bra att återkomma till jobbet, dock 25 % till att börja med, men det känns kanon! :)

Är så lycklig...