Allas våran Sabina..
Min rutin varje morgon när jag kommit till arbetet kl 07:50 har jag slagit på datorn för att se hur det går för allas våran Sabina. Imorse gjorde jag inte det. Jag gick inte och kollade först på eftermiddagen, strax innan jag jag skulle hem. Det var tur det, för i hissen påväg ner kom tårarna. Denna underbara människa som brukade peppa mig med positiva kommentarer när jag mådde som värst. Som stöttade mig och berättade att jag inte var ensam.. vi var flera. Vi var cancersystrar.
Du finns i mina tankar Sabina. Nu är kampen över.. ♥
Snart kommer min kärlek hem!
För övrigt så gick övningskörningen idag mycket bra! Kom på här om dagen att mitt körkortstillstånd gick ut nu i november + att vi inte hittade övningskörning-skylten. Men idag körde vi bara typ på en parkering för att jag skulle få känna på dragläget osv igen, men det gick faktiskt över förväntan med tanke på att det var över ett år sedan jag körde sist..
Har heller inte hittat min kamera än. Trodde att den skulle finnas här, hos Patrics föräldrar, men icke. Inte nog med att jag inte skrivit på länge, nu när jag väl skriver så kan jag inte visa bilder.. Får nöja mig med gamla istället :)
Godmorgon trötta söndag!
Snart kommer pappa och hämtar mig, vi ska ut och övningsköra. Måste verkligen komma igång med det igen, där vi bor finns inte så många kommunikationer till Täby.
Snart kommer Patric hem! Åååh vad jag längtar! Har varit utan honom i typ 10 dagar, så jagh går som på nålar här hemma nu..!
Nej nu är det dags att hoppa in i badet innan pappa kommer och hämtar mig..
Nattblogg!
Hola Chiquita!
- Trott att jag tappat bort min kamera (vilket gjort att jag tappade sugen. En blogg är ingen bra blogg utam bilder)
- Haft systeryster Malin på besök med lilla Isabelle.
- Klippt och färgat håret
- Hittat alla mina kort som varit borta sen i somras. WOHO dykcert! :)
- Patric har åkt till alperna vilket gör att svärmor bott hos oss hela veckan.
Så, har helt enkelt inte alls hunnit blogga, trots att jag velat. Har haft två fullspäckade veckor.. Men snart återgår allt till det normala : ) Jag saknar ju att skirva ju. Mår mycet bättre av att göra det..
Som vanligt när jag är hos mamma och pappa slänger jag upp lite gamla bilder : )
Hittade dom här två bilderna som jag inte sett förrut. Jag har aldrig tyckt att jag varit smal. Alltid kännt mig lite småmullig och fet. Men nu när jag ser dessa bilder så inser jag att jag faktiskt har varit riktigt jävla s n y g g !
Jag ska fan i mig se ut sådär snart igen! Jag ska gå ner alla äckliga bajs kilon som satt sig på kroppen..
Smal, blond, och somrigt brun. Japp, det är så det ska vara.. Ångest
Nej, nog om detta.. Nu ska jag hem till svärmor igen! Puss och kram alla glada!
Aaalien
Jag har ju glömt att berätta..
Är så jäkla glad för att min "lillebror" mår bra! WOHO!
Jag har en tantfrisyr
Jag är så jäkla trött på mitt hår. Visst är jag otroligt tacksam över att jag faktiskt har hår, och jag bryr mig egentligen inte över om mitt hår är rakt, eller lockigt, blont eller brunt. Nej, det är längden jag stör mig på. Det blir ta mig fan ALDRIG bra, hur jag än gör. Jag vill ha en liten kaxig frisyr, men jag jag har absolut ingen aning om hur jag skall göra? Hur får jag håret att gå tant-frisyr till en mer kaxig frisyr?
Som sagt, det ska bli s å å å skönt att gå till frisören på torsdag!
Nej, nu måste jag gå och göra mig iordning. Måste sätta på mig ansiktet och se över mina kläder, och det mina vänner, det tar sin lilla tid..
Hoppas att ni får en underbart härlig lördag ♥
Bort med skiten..
Oj, vad skönt det kändes. Jag trodde, när jag köpte dom, att jag kunde använda dom när jag blev frisk igen, men det har absolut inte gått. Så nu ligger dom i soporna, där dom hör hemma. Tillsammans med skitcancern..
Lördag
Hej alla vänner!
Imorse vaknade jag och Patric tidigt och bestämde oss för att städa h e e e l a lägenheten. Vi gick igenom garderoben, hängde upp tvätt, städade badrummet, och hängde äntligen upp ett par panellängder i sovrummet. Gardinerna i sig är inte direkt jättevackra, men det ser lite mer beboligt ut med gardiner.. : )
Snart ska jag börja att göra mig iordning för att gå på restaurang med hela familjen + respektive och barn. Tror att vi blir 12 stycken. Tanken var att vi redan i höstas skulle gå på restarurang, men det blev inte av pga att Milo kissade inne typ hela den dagen, helmysko!
Nu måste jag bara gå igenom och kolla vad jag skall ha på mig ikväll, vilket inte känns så jäkla kul direkt. Själv tycker jag att jag ser ut som skit. Längtar verkligen tills på torsdag då jag ska klippa och färga mig :)
Tandläkarbesöket
Jag har gått och grämt mig hela dagen inför tandläkarbesöket, men jag hade absolut ingenting att vara orolig för. Inga hål, eller påbörjan till hål. Det enda negativa var att jag hade en hel del tandsten. Hon trodde att det dels beror på att jag är lite, ehhmm , äldre. Men hon sa även att det säkerligen även berodde på alla cellgifter jag fått. Men annars såg allt tipp-topp ut : )
Imorgon kommer min syster Malin hem! Det är helt galet vad mycket jag har saknat henne och Isabelle. Ska bli så kul och se hur stor Isabelle har blivit. Hon har tydligen börjat gå runt vardagsrumsbordet och hon kan klappa. Förstå att jag längtar!
Jag och Isabelle när jag var och hälsade på i London i somras. Här väntar vi på bussen som ska ta mig till flygplatsen
Nyss hemkommen
Detta är min terapi
I skrivandet stund är det ett år sedan allt startade. Idag är det söndagen den 8 mars 2009. För ganska exakt ett år sedan började allt. Jag känner mig förvirrad och jag vet inte hur eller vad jag skall känna. Många känslor kommer upp till ytan och jag minns allt så tydligt. Allt startade i mars 2008. Undersökningar av "knölen" ultraljud och operation. Jag vet inte vad jag ska känna...
En kollega på jobbet har nyligen förlorat sin mamma. Detta hände strax innan jul. Förra veckan kom smällen för henne. En efterreaktion över vad som faktiskt hänt. När hon pratade om det så hade jag så svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag känner med henne. Vi har gått igenom två helt olika situationer, men ändå sitter vi i samma båt. Jag känner att jag just nu har väldigt svårt att tackla det som hänt. Att det faktiskt startade för ett år sedan är för mig helt overkligt, och det drar upp en otroligt massa jobbiga känslor och minnen. Minnen och känslor som jag tror är bra. Men det tär på mig. Jag känner mig gammal. Utsliten..
Jag måste kunna släppa taget om min sjukdom och acceptera den. Jag accepterade den när jag var sjuk, men nu ett år senare är det dags att släppa taget...
