Att nedvärdera sig själv.
Att se sina positiva egenskaper mot sig själv kan knappast räknas som något enkelt. Hur gör man det? Det är något som jag dagligen försöker att jobba med. Att inse sina fel och brister och att erkänna dem är knappast ett problem för mig. I mitt fall är det tvärt om. Jag är extremt bra på att hitta mina så kallade fel, men väldigt dålig på att kunna se mina positiva egenskaper, varesig det gäller utseende, kunskaper eller personlighet. Jag nedvärderar alltid mig själv och ser alla andra som så mycket bättre.
De är mer vackra, mer drivna, har en personlighet som lyser igenom, är fantastiska vänner, ambitiösa, motiverade, mer strukturerade. Jag kan bara fortsätta att rabbla upp positiva egenskaper om mina vänner, de är fantasiskta helt enkelt.
Jag berättade för en nära vän att jag länge försökt jobba på min självkänsla, och att jag berättade att jag testat att skriva ned mina positiva egenskaper. Enbart positiva. Och jag kom inte på en enda sak av värde. Inte en enda. Jag skriver inte det här för att fiska kommentarer om "hur bra jag är", utan jag skriver detta för att det här verkligen är ett problem för mig. Det hindrar mig i min vardag och framför allt när jag träffar nya männsikor. Jag tar alltid steget tillbaka för jag anser inte att jag är en intressant person. Jag tycker själv inte att jag har något att erbjuda eller att komma med.
Komplimanger från andra, eller att tala om mig själv som person eller mitt utseende är fruktansvärt svårt. Jag liksom drar mig undan eller börjar prata om annat, just för att jag blir så osäker.
Vad gör ni för att bygga upp självkänsla och självförstroende? Har ni några bra tips och ideér?
Hej :)
Vet precis hur du det är. har samma problem, fast det lutar mer åt självförtroendet. Du kanske kan fråga dina vänner hur dom tycker/uppfattar att du är. Därför de gillar ju dig för den du är! Ibland kan man ju ha för höga krav på sig själv när man träffar nya. Egentligen räcker det bara att vara glad, trevlig och intressera sig för personen man pratar med. Då får man ju mycket tillbaks och man blir lätt omtyckt :)
Åh, jag är likadan. Jag ser alla andra som fina och duktiga och vackra, och jag säger det ofta till dem.. men jag har själv svårt att tro på dem när de säger sådant till mig. För det gör de ju bara för att vara snälla... väl? ;) Jag jobbar själv på det där med självkänsla och självförtroende, jag försöker tänka att jag är fantastisk som klarade att flytta till andra sidan landet utan att känna en kotte, jag vågar testa ett jobb jag för ett par år sedan aldrig skulle tänkt tanken skulle kunna vara ett jobb för mig. Jag tänker att jag har massor av fina, duktiga, vackra vänner som jag är jätteduktig på att uppmuntra, och som faktiskt passar ihop med mig för att jag också är sådär fin, duktig och vacker precis som dem! :)
Åh, jag är likadan. Jag ser alla andra som fina och duktiga och vackra, och jag säger det ofta till dem.. men jag har själv svårt att tro på dem när de säger sådant till mig. För det gör de ju bara för att vara snälla... väl? ;) Jag jobbar själv på det där med självkänsla och självförtroende, jag försöker tänka att jag är fantastisk som klarade att flytta till andra sidan landet utan att känna en kotte, jag vågar testa ett jobb jag för ett par år sedan aldrig skulle tänkt tanken skulle kunna vara ett jobb för mig. Jag tänker att jag har massor av fina, duktiga, vackra vänner som jag är jätteduktig på att uppmuntra, och som faktiskt passar ihop med mig för att jag också är sådär fin, duktig och vacker precis som dem! :)
