JohannaMariaMs

I söndags var jag på dejt med en kille som jag av en slump träffade utanför Texas Long Horn där jag och Sanna var och åt middag för ett tag sedan. Vi stod och snackade ett tag utanför restaurangen och sen bytte vi nummer, och har sen dess haft nästan daglig sms-kontakt, och söndags gick vi på en liten fika-& promenad-dejt.

Kan ju medge att den här dejten är den första "riktiga" dejten som jag gått på efter min separation i höstas. Jag har helt enkelt inte sett något som helst intressant hos de killar jag träffat, eller ingenting som jag känner att jag vill utveckla i alla fall. Nu var dejten i söndags bara en rolig grej men vi hade det jättetrevligt och har hörts flera gånger efter. Vi kommer att träffas igen, sen vart det leder, det är en helt annan fråga.

Men något som jag tror lockade mig med den här killen var just sättet vi träffades på. Det var inte via någon kompis, eller kompis-kompis, eller via nätet, eller på krogen. Det var tack vare hans fulla vinglande kompis som ragglade över ett övergångsställe...

Men att våga ta steget till att börja dejta igen, det känns helt galet! Jag gick in i ett 4,5 år långt förhållande när jag var 18 år. Man dejtade inte alls på det sättet man gör idag. Då var det kanske att man gick på bio, eller åkte hem till någon och hyrde film. Eller så gick man på så kallade dejter med sina KK:s! Inte för att jag någonsin gjorde det ;),haha! Men idag när man är "äldre,visare och mer klok" så dejtar man helt enkelt annorlunda, och jag gillar'e...