JohannaMariaMs

...Fick jag min första kur.  Jag hade tid på hematologiavdelingen klockan 09:00. Med mig hade jag Patric och Stina... Jag minns att vi åkte hemifrån vid 08:20 för vi ville komma i god tid till sjukhuset. Men så fort vi kom ut på motorvägen var det smockat med folk.

Men vi hade tur och kom till KS strax innan klockan 9. När vi sitter i korridoren (visste inte att det fanns ett väntrum) och väntar så går det förbi en sjuksyrra som pratar hackigt och rör sig väldigt ryckigt, hon lixom skakar. Jag säger fnissande till Patric och Stina : "-Hoppas jag inte får henne som sjuksyrra..." Inte för att jag inte trodde att hon kunde göra sitt jobb, men man blir ju lite nervös när det är första gången och man vet inte alls hur det går till.

Efter ett tag blir vi visade till väntrummet och där sitter en tant som tror att vi är där och ska intervjua någon för vår skoltidning (Öööhh vi tid studenten för för nästan 3 år sedan). Anledningen till att hon trodde det var för att Patric hade sin stora Olympus med sig :) Jag sa ingenting då, utan hon kunde gärna få tro att vi var där för att fotografera, det hade jag gärna gjort oxå. Istället.

Efter att ha väntat ett tag kommer hon ryckiga och skakiga sjuksyrran in i rummet och ropar "-Johanna Moll.." varpå jag reser mig upp och ler lite försktigt. Marita som sjuksyrran heter frågar mig om jag vill ligga i en säng eller sitta/ligga i en sådan där stol. Jag väljer stolen. Kommer in och sätter mig i stolen och leker lite med inställningarna. Jag sänker ryggstödet och drar upp fotstödet så att mina fötter har något att luta på... Det var dagens roligaste!


Maritha börjar förbereda för att sätta in kanylen i armen och sprutar in koksalt och annat. Hon sprutar även i cytostatikan "vargtass", vet inte vad det var eller heter, men hon sa att det såg ut som vargtass, eller som rosévin, dock var det här  l i i i i t e  starkare... Idag kan jag knappt se på när någon dricker rosévin.. Den andra cytostatikan får vi vänta lite på för det var inte färdigblandat än. Minns att Marita sprutade in koksalt och annat så långsamt och säkert i armen. Det kändes knappt. Många trycker i det så snabbt att man verkligen känner att det kommer in i armen, för det blir ett sådant tryck. Men Marita lät det verkligen ta den tiden det behövde för att jag inte skulle känna obehag.

Efter ca 3 timmar på KS var det dags att dra sig hemmåt. Men först var jag tvungen att kissa. Man får ju i sig en hel del vätska så det var verkligen P A N I K !!  Vad Marita därmot glömt att berätta var att kisset efter "vargtassen" blir färgat rött. Usch vad illa jag mådde då! I hissen på väg ner till bilen blir jag så jäkla hungrig. Bakishungrig. Så vi bestämmde oss för att köpa pizza och käka den hemma hos oss. Sagt och gjort. Jag köper en pizza med räkor och bladpersilja på. Klämde i mig nästan hela pizzan, vilket aldrig annars brukar hända. Stina frågade mig hur jag mådde och jag säger att jag känner mig lite konstig. Ögonen känns jättetunga och det känns nästan som att jag hade feber. 

Efter lunchen åkte Patric vidare till jobbet (jag sa att det var ok, jag hade ju Stina). Vi bestämmde oss för att vi ville baka rulltårta, så vi gick ner till ICA och handlade. Fortfarande kände jag mig konstig och offantligt trött, vad jag inte visste då var att det bara var börja...

Vi bakade och käkade lite rulltårta. Sen satte vi oss i soffan och bara slappade. Efter det gick det fort. Jag kunde inte fokusera på Stina utan kände mig bara så jäkla konstig. Kunde inte sätta fingret på vad det var.. Ögonen kändes jättekonstiga och kropp och mage ville inte alls vara med. Tillslut fick jag säga till Stina att jag var tvungen att gå och lägga mig... Klockan var då runt 16.00. Jag lägger mig sen i sängen och vilar i ca 20 min. Sen var jag tvungen att gå och dricka vatten, problemet är bara att jag så fort jag rest på mig så kände jag att jag var tvungen att kräkas.  Rusar till toaletten och hinner precis (tur att vi dagen innan skurat toaletten just för detta ändamål..). Då kom hela pizzan upp. Och rulltårtan. Höll på i säkert en halvtimme innan jag helt utmattad lägger mig på toalettgolvet och ringer till mamma och säger.. "- Jag har kräkts... massor... jag kommer aldrig kunna äta pizza igen..."

Ps. På nyårsaftonen så lagade jag pilgrimsmusslor med bladpersilja. Jag började äta men fick kvälningar när jag åt persiljan. Förstod inte varför.. Jag har ju alltid tyckt om persilja. Men sen slog det mig varför. Jag kan heller inte gå in i en pizzera utan att nästan kräkas.. Vilket iof inte är hela världen. Pizza klarar jag mig utan.. värre hade det varit med tacos, även fast jag ett tag trodde att jag inte skulle kunna äta det heller.. Men det är en annan cellgiftshistoria.. DS.