Det är svårt att leva...

Just nu känner jag att jag bara är.. Jag går upp på morgonen - för att jag måste till jobbet. Jag jobbar - för att jag måste. Jag kommer hem och är helt slut och lägger mig i soffan och flyttar knappt på mig förrens det är dags att sova. Jag har ingen lust till något längre. Jag som kände att livet kom tillbaka när jag började springa, dock hann det bara bli två gånger, men jag kände mig så taggad.. Istället fick jag ont i ryggen, var tvungen att stretcha och återigenom kom alla tankar på morgondagen upp... Jag  v i l l  inte känna så här. Jag vill kunna släppa allt jobbigt, men just nu är det svårt. Så offantligt svårt..  Mitt självförtroende är kör i botten. Konstigt nog hade jag bättre självfortroende när jag var sjuk än vad jag har nu..  V a r f ö r ?


Kommentarer
Postat av: Nathalie

usch vad jobbigt.. Kanske är allting som kommer i kapp nu? Jag hoppas du snart kommer må bättre!! Du är värd att må bäst :)

2009-06-23 @ 17:17:40
URL: http://nathaliegustavsson.blogg.se/
Postat av: Jenny N

Hej gumman, jag känner så väl igen det du går igenom.

Hade också bra mycket bättre självförtroende under sjukdomen men då hade man så mycket annat att fokusera på.

Nu efteråt kommer alla tankar och kroppen är inte som den var innan och allt känns bara fel...

Men du det är ok att känna så just nu, det blir bättre det tar tid och det känns som att det aldrig blir bra igen men det blir det.

Om du inte orkar göra något just nu så gör inte det, ta det bara lugnt och försök hitta små små saker som kan förgylla din vardag. Efter ett tag kommer du märka att de blir fler och fler.

Du får jättegärna höra av dig om du vill ha nån att prata med.

Kram

2009-06-23 @ 19:29:23
URL: http://calanthes.blogspot.com/
Postat av: Kamilla Nyström

Kan bara hålla med ovanstående!! vissa dagar och veckor är skit och det är omöjligt att göra något åt det! Det är liksom bara en transportsträcka till något bättre! Men man vill bara inte må så dåligt, man vill må bra, precis som man gjorde innan sjukdomen! Man vill inte känna sig som 102 år, vill inte vara ledsen och deppad!

Men jag tror att det är perioder vi måste igenom, oftare i nu i början kanske för att sedan bli bara någon gång ibland! Jag tänker på dig och hoppas du snart mår bättre!

stor kram Kamilla

2009-06-23 @ 21:03:55
URL: http://kamilla-milla.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0