Söndag morgon

Shit vilken dag på jobbet igår! Jag kom dit och skulle precis öppna och larma av. När man har öppnat dörren så finns det en grind som är kopplad till larmet. Jag låste upp grinden, men på något sätt måste den ha hakat sig, eftersom att larmet gick! Jag kunde ju inte komma in för att stänga av det heller, utan fick vänta några minuter innan jag försökte igen! P i n s a m t .

Det värsta var att min mobil hade laddat ur så jag kunde inte ringa och fråga vad jag skulle göra eller. Jag kan ju berätta att jag började svettas som en galning :)

Pappa, Fredrik, Mattias och Emma kom och mötte mig och sen åkte vi hem till mig där vi käkade middag och spelade X-box. Eller killarna spelade och jag och Emma tittade på. Sen kom även Patrics kompisar Jeppe och Sundberg.
Kvällen var trevlig men jag blev så jäkla trött att jag blev tvungen att gå och lägga mig. 

Sundberg, som pluggar i Australien har inte vetat om att jag har haft cancer, så när han såg mig frågade han "- Har du klippt dig?? När gjorde du det??"  Sånt är svårt att hantera. Ska man skratta lite åt det och inte berätta? Eller ska man säga att man inte direkt klippt av det frivillgt, eller ska man säga att man varit sjuk och tappat det? Jag blev lixom lite halv paff, eftersom att man antar på något sätt att alla vet, så jag sa att jag tappat det. Tror han förstod, för sen frågade han inget mer.

Nej, nu ska jag plocka undan lite från gårdagen! :)

Milo är oxå trött efter gårdagen..




Kommentarer
Postat av: Jenny

Ja det där är ju alltid lite svårt. När folk kommer fram ute och bara säger ah du har klippt dig så låter jag det oftast stanna vid det och bara nickar. men sen finns det ju dom som frågar just varför och när? och då brukar jag säga som det är att nej jag har inte klippt mig jag blev sjuk och tappade det sen är det upp till dom att fråga vidare eller lämna det där.

Gör det som känns bäst för dig!

Kram

2009-01-19 @ 13:02:31
URL: http://calanthes.blogspot.com/
Postat av: Matilda

Ja, det är svårt, jag håller med. Beror lite på hur nära vän/bekant det är. Kanske alltid bäst att vara rak och säga som det är, fast det är jobbigt, personen hör det kanske från ett annat håll senare och undrar varför man inte sa som det var. Äh, jag vet inte. Man får känna av situationen tror jag..

Hoppas allt är bra! :-)

2009-01-19 @ 16:40:55
Postat av: Anonym

2009-01-19 @ 16:41:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0