Olustigt
Jag tycker att det är fruktansvärt roligt att det är så många "nya" gamla som ger sig till känna här på bloggen i form av kommentarer. Har den senaste tiden fått flera kommentarer från människor som säger sig ha läst ett bra tag, men inte kommenterat förens nu. Sådant är alltid kul! Man vill ju veta vilka som läser lixom =)
Som det är nu så kommenterar bara ett fåtal av de läsare jag faktiskt har, vilket är jätteroligt, så klart! Men ibland kan det kännas lite jobbigt att inte veta vilka som faktiskt läser bloggen. Ni är ändå en hel del som tittar in, men många väljer att vara helt anonyma, vilket är helt ok. Men, det kan kännas lite o l u s t i g t att skriva om vissa saker. Jag tycker själv att jag skriver en väldigt personlig blogg, och att då inte ens veta vilka en bråkdel är kan kännas, just o l u s t i g t . . .
Det är väl det här som är dilemmat med att skriva en dagbok offentligt. Vem som helst kan komma och läsa om mig och mina känslor, mina bilder, ja, allt. Men det var ju samtidigt mitt val...
Nu är det sängen som gäller för mig och min käre sambo. Är lite slitna efter att ha varit och storhandlat och städat lite hemma. Imorgon är det bio som gäller! Mys på hög nivå ♥
Bild tagen i februari
Kan förstå att det känns lite konstigt.. Jag är själv en av dem som följt dig ända sen jag upptäckte din blogg genom Aftonbladet, men inte kommenterat förrän nu. Vet inte riktigt varför det har blivit så =)
Antar att det är för att jag inte har något vettigt att skriva. Hoppas ni får en mysig bio-kväll!
Hej Johanna!
Jag tillhör nog en utav de "anonyma" så därför tänkte jag ge mig till känna ;-) Jag har följt dig i precis ett år nu och jag har nog lämnat en kommentar någon gång, men det var längesen nu. Jag tycker jättemycket om din blogg, mycket för att den känns äkta. Vi har aldrig träffats IRL, så jag "känner" dig enbart genom bloggen. Men du verkar vara en underbar och härlig person! Kram //Anna
Jag känner mig träffad, jag har läst din blogg sedan länge tillbaka, men har nog aldrig kommenterat. Vet inte varför, tror som ovanstående kommentar, har nog inte haft något vettigt att säga. Låter helt knäppt egentligen, det är ju bara att skriva hej, hur är läget lixom! Ska försöka bättra mig! Läser ju nästan slaviskt din blogg!
Hej Johanna!
Vet själv hur det är med ögonfransarna tycker de är så korta och verkar aldrig kunna växa ut ordentligt men jag har inte märkt att jag tappar dem.
Min ansiktshy har jag aldirg haft problem med så jag förstår att det är jobbigt. Jag fick på min sminkkurs produkter av Loreal som nog hjälp till att mitt ansikte är så bra tror jag i alla fall.
Men mina problem efter cellgifterna är de sköra naglarna och torra händer och fötter.
Har även börjat dricka aloe vera men har väl inte sett någon effekt ännu.
Jag tycker om att följa din blogg och kommenterar ju emellanåt.
Igår kände jag mej att jag behövde fixa mitt hår med en liten klippning och slingor i det vilket lyft det blev för mej. Har nog inte riktigt vant mej vid att håret är kort och lockigt.
Det är de små sakerna som gör det!!
Vad härligt det låter att du ska åka till New York!
Ha det gott och hoppas att du har det bra!
Kram Elisabeth
Förstår att det känns jobbigt, framför allt när man är så ärlig och öppen som du ändå är. Har du inte funderat på att lösenordsskydda? Då har du ju full koll på vilka som läser..
Ha en underbar fredagseftermiddag!!
Känner mig också träffad! Hittade din blogg via aftonbladet och går in nästa varje dag och kikar! Vet igentligen inte varför jag ej kommenterat förut elelr om jag kanske gjort det nån gång?! Du verkar vara en härlig tjej. Gillar din blogg!
Ha en trevlig helg
Kram mickis
Jag känner mig helt klart träffad! Har dock inte läst bloggen så länge men vet att jag aldrig har kommenterat.. Lovar att jag ska försöka bättra mig
// Sus
Lite lustig att alla som känner sig träffade inte har någon egen blogg, jag är en ibland dem. Tror nog att det är därför man inte kommenterar, så är det för mig i alla fall! Men jag läser din blogg ändå, vare dag!
Kram Ullis
Hejsan Johanna
Har också läst din blogg ett bra tag och saknar dig när du tar dina små pauser men vet att det är väldigt nödvändigt ibland. Jag skriver själv en blogg om mitt liv och min sjukdom, lider av en kronisk tarmsjukdom.
Hoppas du har det bra och att helgen blir kanon!
Kram från Josephine i Helsingborg
Du är GRYM!
Hej Johanna!
Jag är en utav dem som ständigt besöker din blogg! Den har blivit som en drog för mig, du är otroligt duktig på att skiva och du lixom fångar in en i ett nät - man måste bara läsa.
Jag är heller inte så bra på att kommentera, men varje kväll (och ibland på jobbet) går jag inte och läser!
Hej! Kände mig lite träffad av detta inlägget då jag har läst din blogg sen förra sommaren men inte skrivit nån kommentar. Jag tycker du verkar vara en sån stark tjej. Skriver öppet vad du har gått igenom å vad du känner. Riktigt modig är du. =)
Lycka till me allt.
Kram Mia
Jag hittade dig oxå via Aftonbladet, och har följt dig till och från sen dess! Jag kommer alltid tillbaka för att jag blir så nyfiken! Det är inte många bloggar som får mig att vilja komma tillbaka, din blogg är en utav de få!
Din blogg är jättebra! Läser den varje dag!
Hej! Jag har följt din blogg i ungefär ett år men inte skrivit något så nu gör jag det :) Hoppas köket och hallen blir bra! kram
Hej! Hittade din blogg nyligen, har själv haft Hodgkins lymfom. (6 år sedan fick då behandling ABVD 16 ggr o strålning drygt tre veckor).
Må så gott!
Med vänlig hälsning Ann-Louise
tänkte ge mig till känna =)
har läst din blogg i..hmm...väldigt länge iaf, tidsperspektivet e kasst men skulle gissa på ett år...ja följer din vardag och känner mig glad över att du har fått möjligheten att fortsätta skriva, att du mår bra nu o är frisk!!
du verkar vara en tjej med humor o hjärta o ja önskar dej all lycka till i livet!
jag kommer fortsätta läsa, var så säker =)
ta hand om dej!
/klara
(om du vill läsa min lösenordsskyddade blogg så skriv en kommentar under min här)
