"Min favoritplats"


Total avkoppling och sinnensfrid. Landet. 

För cirka 3 år sedan köpte mina föräldrar en liten, liten röd stuga i Edsbro, en bit utanför Norrtälje. Jag har kommit dit varje sommar, flera gånger om under dessa tre år. Första sommaren, då var jag sjukskriven på grund av min cancersjukdom, då var jag ofta på landet. Då kunde man bli ompysslad och göra roliga grejjer. Fiska, plocka hallon, bada, grilla, sola och bara ta det lugnt och faktiskt få njuta lite av sommaren vilket annars var svårt då cellgifterna gjorde min kropp trött och sliten. Men på landet finns inga måsten. Där är det bara mysigt. God mat, mysigt umgänge, och framför allt en fantastisk plats för själen att finna ro och läka. 








"Min första kyss"


Min första kyss var med en kille som faktiskt blev min pojkvän, dock var vi bara tillsammans i tre veckor, haha, kanske berodde på kyssen?? Jag var nog 14 tror jag och han var två år äldre. Men så här i efterhand var jag inte alls intresserad av honom utan jag ville bara ha pojkvän för att "alla andra hade det" haha!

Hur som, jag träffade honom via min tjejkompis dåvarande pojkvän, och vi hade några "dubbeldejter" eller vad man kan kalla det innan det hände något mellan oss. Hur som, vi var ute på en promenad alla fyra, och han började berätta en väldigt tragisk historia om en vän till honom som hade tagit sitt liv. Väldigt tragiskt och sorgligt, men ännu sorgligare var att jag kände att han bara fiskade efter uppmärksamhet...

Men, vi kom in efter promenaden och satte oss i soffan, kompisen och hennes kille var i köket och fixade iordning lite efterrätt. Sen så ledde det ena till det andra och vi började att kyssas. Jag kan ju säga så här att det var inte någon vidare upplevelse. Det var slafsigt och lite småäckligt och framför allt högljudd! Han smaskade och körde runt med tungan som en jäkla propell i käften på mig!

För övrigt så kan jag även berätta att jag efter tre veckor gjorde slut med den här killen, och han blev helt knäckt! Han ringde mig två veckor senare bara för att säga att jag aldrig mer behövde ringa honom (vilket jag inte gjort och inte planerat att göra heller) igen. Han sa att jag var en hemsk människa och att han hatade mig..!

Några år senare träffade jag en utav mina idag närmsta vänner, hon berättade att hon var vän med en kille som blivit dumpad av värsta psykobitchen, som hade varit skitelak mot honom...!

... Gissa vem den tjejen var?? HAHA, världen är bra liten va?? 


"Detta ångrar jag..."


Det här är svårt att skriva om. Saker man ångrar. Det är jobbigt av en anledning, man önskar att man kunnat göra det ogjort, och därför är det svårt att berätta om. Men jag har två händelser som jag verklingen önskar att jag hade gjort annorlunda. Men de är dessa två händelser som gjort mig till den jag är idag, och som fått mig att inse att jag faktiskt är, eller framförallt har blivit en starkare person.

Den första händelsen jag ångrar är att jag inte involverade min familj och mina vänner mer när jag var sjuk. Jag stötte bort mina nära och kära och valde att ta all smärta själv, för att jag inte ville att någon skulle se hur dåligt jag mådde dagarna efter kur, eller hur jag satt hukad över toaletten och spydde till jag blev alldelse utmattad. Eller hur jag duschade flera gånger om dagen för att det var det enda som lindrade min "feberkänsla". Det ångrar jag. Att jag jag inte involverade dem mer.

Det här är en bild som jag aldrig någonsin visat för någon. Men det var så här jag satt i duschen när jag mådde som värst. Jag orkade inte stå så jag la en handduk på duschkabinens golv och satte mig och lät vattnets strålar skölja över mig.



Ps.
Undrar vad vi gör idag? Ligger och latar och på stranden? Eller en utflykt kanske? Kanske åka ut med en båt eller kanske dyker...? Möjligheterna är många mina vänner...


"Min första kärlek"


Min första kärlek...

Jag var 16 år när jag blev tillsammans med min "första riktiga" pojkvän. Han hette (eller han heter ju det fortfarande, haha) Philip och han var ett år yngre än mig. Vi gick i högstadiet tillsammans och man kan väl säga att vi blev lite "på G" som man så fint uttryckte det då, under en skidresa till Romme med skolan.

Jag hade haft pojkvänner innan Philip, men då hade man gjort slut efter typ tre veckor, och så var det bra med det. Det var som sagt några år sedan så jag minns inte så mycket av vårat "förhållande" annat än att han var grym på att ge komplimanger, vilket är  v ä ä ä l d i g t  sällsynt att killar gör


RSS 2.0