Utmanad

Jag har blivit utmanad av både Erika och Sabina  att göra den här listan. I början tyckte jag att det var skitsvårt att komma på grejer att berätta om sig själv. Men sen insåg jag att jag har ganska många mysko saker för mig! Skulle nog kunna lägga till lika många till tror jag : )


Regler:
* Sätt in dessa regler på din blogg och länka gärna den som utmanat dig.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
*
Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka dem. 
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade!


1.  Jag har, enda sedan jag var liten älskat att röra. Röra i mat alltså. Jag måste alltid få röra i maten som lagas. Köttfärssås, grytor, svamp, ja allt. Jag kan faktiskt putta bort folk från spisen, för att jag kan störa mig på att folk rör fel. Hur man nu kan göra det?

2.  När vi ändå är inne på matlagning så kan jag ju säga att JAG tycker att jag lagar mat bäst. Jag har svårt att se på när andra lagar mat för jag tycker att jag själv kunde göra det bättre, eller på ett annat sätt. Vilket är helt stört eftersom att jag vet att jag inte direkt är någon master chef. Men som sagt, man har ju endel mysko saker för sig.

3.  Mitt längsta förhållande innan Patric varade i hela 7 månader. Är nu inne på 3,5 år : )

4.  Jag har jättesvårt att hänga upp handduken på dess rätta plats efter att jag duschat. Den ramlar lixom bara ner på golvet efter att jag klätt på mig. Detta fenomen händer inte bara hemma, utan typ vart jag än kommer och om jag skulle använda en handduk där.

5. Jag hatar att ha fel. Eller vi kan väl säga såhär : Jag har aldrig fel, alla andra har det men inte jag. Jag har alltid rätt. Om jag nu, mot all förmodan skulle ha fel någongång så ser jag till att diskutera mig fram till att jag på något sätt ändå får rätt.

6. Jag älskar att måla, rita och läsa. Tyvärr har det inte blivit så mycket av dom två förstnämda. Jag är som sagt en periodare i det jag gör. Jag måste hitta suget och inspirationen till att måla.

7. Jag är en impulsshoppare. Jag har svårt att bara köpa en sak. Den blir ju så ensam då. När jag shoppar så gör jag det ordentligt. Men ibland kan jag bara shoppa för shoppandets skull. Vet inte hur många kläder jag köpt där prislappen fortfarande sitter kvar. Det värsta är väl att jag sen är för lat för att gå och lämna tillbaka kläderna. Antingen hänger dom i garderoben i flera år, eller så slänger jag dom bara. Precis på samma sätt som jag slänger mina pengar i sjön...


Nu utmanar jag alla ni som läser bloggen att skriva samma lista! Lämna gärna en kommentar till det här inlägget så jag kan läsa om era knäppa/roliga/ärliga saker ni har för er! : )

Svar på era frågor!


 Hur "finnen" såg ut. Hur stor var den och växte den något? Hur kändes den?
Egentligen såg den väl inte ut som en finne. Men det var det jag trodde att den var när jag först upptäckte den. Efter ett tag tänkte jag inte på att jag hade den. Sen helt plötsligt var den en liten knöl, just eftersom att jag inte tänkte på att den fanns där. Läkaren som opererade mig sa, när hon kände på den att den var nog lika stor som en 50-öring, men i själva verket var den större. Den kändes helle inte konstig. Den kändes som en knöl helt enkelt.


Hade du några andra besvär än själva "finnen på axeln", mådde du dåligt, var ditt allmäntillstånd sämre, tröttare etc? Innan du ens fick reda på att du var dålig. Och hur länge hade du "finnen" innan du tog bort den?
Jag hade inga som helst symptom utom just knölen på axeln. Min läkare frågade om jag hade gått ner i vikt på sista tiden eller om jag hade börjat svettats mycket,  vilket jag inte hade. Jag mådde precis som vanligt. Jag upptäckte knölen på hösten förra året. Det måste ha varit den här tiden. Sen tog det ungefär 6 månader innan jag fick den undersökt.

Hur mår du nu? Känner du dig fortfarande sjuk även fast du fått ditt friskbeked?
Just nu mår jag ändå relativt bra. Det går upp och ner, ibland är jag jätteglad och positiv men ibland är jag nere i den djupaste svackan och har ångest och tryck över bröstet. Jag känner mig fortfarande sjuk eftersom att kroppen inte har återhämtat sig än - håret har precis börjat växa och jag jobbar inte heltid. Det är två faktorer till att jag inte känner mig frisk. 

När började du tappa ditt hår? Och hur reagerade du till det? Kommer du att använda peruken nu när du börjar jobba igen?
Jag hade min första kur tisdagen den 27 maj, två dagar innan min lillebror tog studenten. Jag började tappa mitt hår söndagen den 8 juni. Jag kommer ihåg att vi var på landet, jag, patric, mamma och pappa. Vi satt på lördagskvällen och pratade om mitt hår. Jag sa att jag borde ha börjat tappa håret nu, så jag kommer säkert att få behålla det. Patric åkte och jobbade på söndagsmorgonen och jag gick upp till storstugan för att äta frukost med mamma och pappa - då drog jag handen genom håret och med handen följde massa strån. Söndagen var ganska lugn, ur hårperspektivet. Måndag och tisdag var rena helveten. Jag hatade att duscha håret, för håret bara rann av med vattnet. Hela duschen var full. Likadant var det med kudden. Jag vaknade på morgonen av att kudden var full av hår, hår som man sen fick i ansiktet.

Onsdagen den 11 juni tog jag rakapparaten och rakade av mig allt hår. Det syntes inte på mig att jag hade tappat hår, det såg fortfarande fint ut, och inte så tunt och stripit.

Jag kommer ihåg att jag inte kände så mycket inför att tappa håret. Jag sa redan från början att det var endel i sjukdomen och det accepterade jag. Men när jag väl rakat av mig håret mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag ville inte visa mig för någon. Framför allt inte för Patric - hur skulle han kunna tycka att jag var vacker? Som tur är gick dom känslorna så smånining om över.

Och nej, jag använder inte peruken på jobbet!

Jag undrar vad du jobbar med. Det är tufft av dig att gå och arbeta så fort du är friskförklarad. Var det bestämt redan innan du fick det positiva beskedet?
Jag jobbar som receptionist på ett billeasing företag. Datumet för när jag skulle tillbaka och jobba var redan bestämt innan jag ens gjort min första kur. En månad efter att jag tagit min första spruta skulle jag tillbaka till arbetet. Men det funkade inte, så jag blev sjukskriven i 2 veckor till.


Jag har några frågor om din cellgiftsbehandling! Vad hette cellgifterna du fick? Hur kändes det under tiden du fick behandlingen? Kände du dig yr, trött, illamående osv meddetsamma under tiden du låg på droppet, eller kom det dagen efter?
Jag kan helt ärligt säga att jag inte vet vilka gifter dom sprutade in mig. Jag fick det berättat för mig en gång, men det fastnade inte i minnet. Jag tyckte helt enkelt att det var ganska ointressant. Dom skulle göra mig frisk och det var det ända som spelade någon roll. Däremot vet jag att jag fick tre olika gifter. Ett som såg ut som rosévin, som dom sprutade in i kanylen, och två som jag fick i dropp.

Jag var på sjukhuset och fick min behandling i 2 timmar. Första timmen var helt ok, då mådde jag ändå relativt bra. Sen blev jag så fruktansvärt trött. Jag mådde inte illa, men jag kände mig bakis. Ni vet, man har en konstig känsla i kroppen. Man känner sig trött och sliten och vill sova, men det går inte riktigt.

På kvällen/eftermiddagen efter kuren då kom illamåendet. Eller egentligen mådde jag inte så illa, utan det var mer att jag visste att jag skulle må illa om jag inte kräktes. Jag mådde så otroligt mcyekt bättre efter att jag kräkts. Jag blev piggare och mådde inte lika dåligt. Efter första kuren så kräktes jag "ofrivilligt" om man säger så. Dom andra gångerna stoppade jag faktiskt fingrarna i halsen just för att jag inte ville vänta till jag kräktes. Jag ville ha kontroll, och ville må bra så snabbt som möjligt.

Jag undrar en sak, hur kände du inför en behandling? Ångest?Rädsla? och hur var din reaktion inför den sista behandlingen?
Jag mådde ganska dåligt inför en behandling. För precis innan det var dags för en ny kur så hade jag just blivit pigg efter den sista. Den blev en ond cirkel. Jag mådde ju inte så jätetdåligt under sjukhus besöket, utan jag fick med ångest inför daganra efter kur, eftersom att jag visste hur dåligt jag skulle må.

Känslorna inför min sista kur var blandade. Det var sista, men det var ändå en kur man måste gå igenom.

Vad var det för typ av cancer? är det riskfritt nu att den inte kommer tillbaka?
Cancern som jag hade heter Non-Hogkins lymfom och är en typ av lymfkörtelcancer. Nu är jag som sagt frisk, men risken finns alltid att den kommer tillbaka, även om den risken är väldigt liten. Ska under ett års tid gå på regelbunda läkarundersökningar.


Hur har du blivit bemött av sjukvårdspersonal? Något som varit bra/dåligt?????
Nåt du kan känna att du saknat i kontakt med vården?????
Innan jag fick beskedet cancer, när jag gick på undersökningar för att ta reda på vad knölen var - då kan jag tycka att jag inte blev behandlad bra av sjukvärdspersonal. Jag blev nonchalerad helt enkelt. När sen beskedet kom så har alla i stort sätt varit trevliga och tillmötesgående.

Något jag kan sakna är att jag tycker att det finns brister i informationen läkare och patient imellan. Jag visste till exempel inte att det fanns samtalsgrupper man kunde gå i under hösten. Jag vet inte om jag hade velat gå i en sådan grupp, men det hade varit trevligt att få möjligheten att välja.  Så just kommunikationen har jag saknat. Det är inte så lätt att förstå läkartermer och allt vad det är. 



Ja, det var endel frågor, och det tog sin lilla tid att svara på dom. Men har ni flera frågor - fire away!
Nu ska jag äta frukost!

RSS 2.0