Lunch med Hedda!
Om tio min ska jag gå och möta Hedda. Sen ska vi käka lunch och snacka skit! =)
hejhopp allt bra?
Hej Johanna!
Hoppas att mötet med Hedda var trevligt!
Jag har börjat att läsa din blogg och kan inte låta bli att tycka VI är duktiga som har gått igenom det vi har gjort med cellgifter, sprutor och mediciner av olika slag ,illamående mm.
Jag heter Camilla och har också haft Lymfom.
Jag känner igen allt det där du skriver om i din vardag med din kille och er hund.
Den enda skillnaden är att jag är 46 år och har tre barn på 19,17 och 8 år.
Jag har också en pojkvän men vi bor inte ihop tyvärr.
Alla dina tankar och känslor runt i kring att leva med den typen av sjukdom som vi har haft gör att man måste ha en gnutta humor med spelet för att orka med...annars kan man bara lägga sig ner och dö direkt och det vill man ju inte eller hur?
Jag har jobbat sen i april och även jag jobbar i én reception på ett IT företag.
Jag var nog inte så modig som du, jag hade peruken den första tiden men slängde undan den när håret blivit 2-3 cm ialla fall.
Jag färgade även håret med en brun färg för att piffa till det hela!
Jag blev inte heller erbjuden någon psykologhjälp med typ gruppsamtal av nåt slag och det känner jag att jag skulle ha behövt nu.
För mig har precis ett år gått sen jag fick mitt tråkiga besked och den här årstiden får mig att bli så himla påmind om alla känslor och tankar jag hade förra året.
All kastanjer och löv på marken och doften av höst helt enkelt får det att rista i mig av hemska känslor.
Jag som älskar hösten i vanliga fall.
Din kille Patric verkar vara en klippa som har funnits med hela din resa och visst är det härligt med våra män.
Min kille han var så orädd för allt inom sjukvården så det var en trygg man att hålla i handen när jag skakade av rädsla.
Dig skulle jag vilja prata mer med för allt kommer som sagt efteråt.
När man är på banan igen så glömmer folk i sin omgivning att man varit rätt så allvarligt sjuk och vill gå vidare i livet .
Jag har ett otroligt stort behov att vilja prata om det man gått i genom osv...
men ibland säger mina närmaste men Camilla nu är du frisk så nu lämnar vi det här bakom bakom oss..
Känner du igen dig?
Nu fick jag skriva av mig lite till en som förstår mina tankar..
Vi hörs igen
Kram Camilla
