Återbesök


Idag är det dags igen...

Klockan 11.30 sitter jag hos min läkare på Hematologen med mig har jag min pappa som alltid har följt med på alla läkarbesök, och alla cellgiftsbehandlingar, förutom två, och alla återbesök.

Min läkare kommer att börja med att fråga hur jag mår, hur allmäntillståndet är, om jag har tappat vikt (på ett ohälsosamt sätt), om jag har problem med svettningar osv osv. Efter det kommer hon att berätta att de inte sett något avvikande i de blodprover jag tog för en vecka sedan. Sen får jag lägga mig på en brits och hon känner igenom lymfställena - ljumskar, mage, hals, ner en bit på bröstet, och runt axlarna och övre delen av ryggen, samt under armarna. Vilket jag för övrigt hatar. När hon känner under armarna. För satan var de tar i när de trycker där. Sen måste de liksom in under allt fett man har där för att kunna känna alla eventuella knölar. 

Känner mig inte jättetaggad inför besöket. Tycker aldrig att det är kul att påminnas om den jobbiga känslan. Att sitta där i väntrummet och se alla människor som också varit/är drabbade. Att minnas.



Min yngsta lillebrors student. Här hade jag bara två dagar tidigare fått min första kur. Minns att jag mådde fruktansvärt dåligt och ville bara sova. Att stå och vänta på att lillebror skulle springa ut och i den värmen, då var man inte kaxig. Men jag minns även att pappa ibland ställde sig med studentplakatet över mig, för att skugga. Men vilken dag det blev. Framåt eftermiddagen/kvällen mådde jag riktigt bra, drack till och med några glas vin. Och sen avslutades kvällen med att jag satt bak på pakethållaren på exets cykel när vi åkte hem till honom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0