Kommentarer.
Visst är det så att man till viss del även vill få uppmärksammheten av er läsare som Kamilla skriver i en kommentar i inlägget nedan. Man vill bli bekräftad. Och det genom bland annat kommentarer eller mail. Det ska jag verkligen inte sticka under stolen med. Det är kul! Att kunna diskutera och få råd. Ni är ett bra bollplank och era åsikter och kommentarer har hjälpt mig med mycket.
Uppmärksamheten och feedbacken ni gav mig när jag var sjuk gjorde definitivt vardagen lite mer dräglig. Att kunna logga in på datorn och se era kommentarer lyfte verkligen upp mig. Framförallt när man några timmar tidigare vaknade upp med kudden full av hår och mådde rent ut sagt piss.
Eller när jag separerade efter ett fem år lång förhållande. Vilket peppande ni kom med, och visst hade ni rätt. Jag kom starkare ur det och det var det absolut bästa som kunde hända mig.
Jag älskar att skriva, och jag uppskattar när ni lämnar ett avtryck i form av en kommentar, det gör det hela mycket roligare, och det är en stor motivation till att fortsätta. Men det är som sagt inte allt. Jag måste vilja det själv också.
Jag vet att jag kommer att skriva mer. Frågan är bara hur, vad och när...
Skriv när du känner för det. Jag kikar in här genom Bloglovin och missar inte något inlägg. Det kan ta veckor, månader eller kanske ett år innan du skriver nästa inlägg men jag kommer inte missa det! Ibland har man helt enkelt ingenting att skriva, ibland vill man dela med sig av många tankar och funderingar och kanske händelser som gjort avtryck i ditt liv. Alla är vi olika att dela med oss.
Bloggen är enbart för dig själv, känner du inte för att skriva något så gör det inte! :)
Hoppas i alla fall att du då och då kanske kan lämna ett litet inlägg hur du har det. Bara ett Hej, jag mår bra och håller mig frisk". Det har varit en fantastisk tid att följa dig med sjukdomen, alla behandlingar för att sedan styra upp till liv på nytt. Fantastiskt, kanske är fel ord men du kanske förstår hur jag menar? Kommer inte på något annat ord som passar in just nu...
Du har inspirerat många att aldrig ge upp. Du har inspirerat mig gällande många saker och det ska du ha ett stort tack till!
Ha det bra tills vi hörs igen om det dröjer tänkte jag...
Många kramar Sandra!
Förhoppningsvis skriver du här igen, fortsätter kika in med jämna mellanrum iaf. Gillar din blogg supermycket och det är den enda som jag faktiskt kommenterar regelbundet i. Kram.
Jag gillar din blogg precis som den är! Du har en skön blanding av lite allt möjligt. Jag gillar dina recept och matdelen, samtidigt som jag verkligen fastnar för dina djupare inlägg. Du berör verkligen och du inspirerar! Jag tror att många skulle tycka det var tråkigt om du slutae blogga helt. Samtidigt så tror jag att vi alla förstår om du behöver en paus. Det kan vi alla behöva ibland :)
Hoppas dock på att få läsa din underbara blogg igen!
NEEEEEJ!! Vad du en gör, sluta inte blogga!! JAg älskar din blog!!
Du kanske ska skriva en bok om hur det är att vara ung och få cancer. Tyvärr är det ju många unga som drabbas och de skulle säkert ha nytta av dina erfarenheter. Jag kommer fortsätta titta in här och se om du har skrivit något. Och så vill jag tacka för att du har delat med dig av dina erfarenheter. Det hjälpte mig som var sjuk i cancer nästan precis samtidigt som du. All lycka önskar jag dig. Bamsekram!!
Du har en underbarblogg och verkar vara en underbar person. Jag är däremot inte bra på att kommentera men följer bloggen och tycker mycket om den. Kram på dig.
