Den 11 oktober 2010.
För exakt ett år sedan låste jag bloggen och skickade ut lösenord till över 300 olika mailadresser . Jag låste bloggen för att jag var förbannad, ledsen och arg. Men framförallt sviken.
Jag har nu levt som singel i ett år efter att ha levt i ett förhållande som varade i 4,5 år. Första tiden var fruktansvärd och jag grät mig själv till sömns nästan varje natt. Jag gick ner fem kilo på lite mer än en månad och jag såg inte längre någon mening med livet.
Idag är jag inte längre ledsen över att förhållande är över. Inte ens lite. Därmot kan jag fortfarande känna mig sviken över hur det tog slut och över hur min föredetta sambo behandlade mig i slutet och fortfarande behandlar mig. Jag kan inte förstå hur man kan vara så respektlös mot någon som man en gång påstått sig älska? Men det är han bra på. Att ignorera. Att placera allt jobbigt långt bak i ett fack i huvudet. Att bli förbannad när man kliver på en öm tå.
Vet inte varför jag började skriva detta egentligen. Antar att det är för att jag är frustrerad över att saker och ting inte är lösta än. Att det är han som sitter och drar på det. Det är frustrerande. Jäkligt frustrerande.
J a g f ö r e t t å r s e d a n . . .
Jag önskar att jag kommit till samma insikt som du och inte längre va ledsen eller arg eller förbannad eller känner mig sviken. Men 1½ år efter dumpningen från min fästman så är varje dagen en jävla kamp på något sätt. Jag försöker kämpa och inse att jag klarar mig bättre utan någon som sviker mig, men fan så tungt det är. Du inspirerar med din blogg :)
Jag var med om exakt samma sak för ett antal år sen.
Var tillsammans med en kille i 4,5 år, bodde ihop osv. Sen tog det slut, han betedde sej som ett praktarsle och jag rasade i vikt, 15 kilo tappade jag på ca 2 månader. Det tog ett tag men efter några månader insåg jag hur bra mitt liv blev utan honom och hur roligt JAG faktiskt kunde ha :)
Idag är jag förlovad med en jättegullig kille och har två barn, så jag antar att det löste sej jäkligt bra;)
Vet inte vad jag ville säga med detta egentligen :)
Kramar
Jag tror att folk försöker ignorera jobbiga saker för att inte visa hur sårade och ledsna dom egentligen är. Nu är det 5 år sedan jag och ett av mina ex gjorde slut och råkar vi springa in i varann så kan han inte ens hälsa utan tittar åt andra hållet, råkar vi gå på samma fest så drar han. Hans nya tjej har frågat mig vad som hände mellan oss egentligen eftersom han tydligen vägrar säga ett pip till henne om det... Så jag tror på att det är ett sätt att tränga undan det jobbiga istället för att vara "omanlig" och faktiskt visa äkta känslor.
Sanne - Jag har verkligen mått skitdåligt över hela uppbrottet, och gjorde det under en väldigt lång period. Men idag ser jag tillbaka till de sista 2 åren vi hade tillsammans och inser att det var inte alls bra. Vi var inte kära i varandra utan vi levde bara ihop för att det var bekvämt. Men det har som sagt tagit mig närmre ett år att inse det.
Jag tror att man måste låta det ta tid, man måste få gråta och vara ledsen. Det är en del av läkningsprocessen! Du mår väl bättre idag än vad du gjorde för ett år sedan? Det tar tid, och låt det ta tid. Hela uppbrottet har gjort dig till en starkare person!
Milla - Man måste kyssa många grodor innan man hittar prinsen =)
Camilla - Jag tror absolut att det är så som du säger. Att han tycker att det är för jobbigt. Jag vet att han har mått dåligt över uppbrottet, det har inte varit lätt för honom heller. Det jag inte förstår är hur han kan vilja hala så mycket på saker och ting? Han kan ju knappast tycka att det är roligt att jag "ringer och tjatar".
Men det är som jag skrev i inlägget. Han vill inte ta upp sådant som är jobbigt, men det gör istället att jag blir förbannad och irriterad över att han inte tar tag i det jag ber honom fixa, det som faktiskt är hans ansvar. Jag föstår helt enkelt inte riktigt hur han tänker!
Han tänker/tycker nog att allt är ditt fel och tycker att han minsann inte alls ska behöva ta tag i saker bara för att du tycker det, han njuter kanske lite av att ha "makt"? Mitt ex gjorde ju allt för att göra det extra jobbigt. Han vägrade svara i telefon, så jag fick ta alla skitsaker via hans mamma. Han körde dessutom iväg alla mina prylar till en gemensam kompis som bor på andra sidan stan, bara för att slippa träffas (och göra det extra besvärligt för mig). Jag tror att killar visar att dom är sårade på ett helt annat sätt bara, istället för att gråta och skrika så blir det "the silent treatment".
Jag kan inte göra annat än att garva när jag läste din kommentar Camilla! Tror nog att det är precis så han känner! Så jag kan inte annat än att skratta åt skiten =)
Tack för ärliga kommentarer!
Skratta åt idioterna är nog det bästa man kan göra, annars vinner dom jävlarna! =)
