Tisdag och hemma från jobbet...
Jag hade en bra dag igår. Fram tills jag av misstag råkade hoppa på fel buss. En buss som går 2 minuter innan "min" buss. Som förövrigt är den sista bussen för kvällen. Jag hoppade av så fort jag insåg mitt misstag, men då var jag redan på andra sidan motorvägen. Är man på andra sidan motorvägen får man gå en bra jävla bit innan man kommer till en bro som tar en vidare till bussarna. Jag ringde hem till mamma och sa att jag skulle bli sen. Pappa rinde upp och sa att han kunde hämta mig, men jag vägrade. Jag hatar att vara beroende eller att be om hjälp. Jag har varit så beroende av någon tidigare - Patric - och det tänker jag aldrig bli igen. Jag vill klara mig själv och kunna ta hand om mig själv.
Jag visste att Patric inte skulle vara hemma så jag gick hem till lägenheten. Vår lägenhet. Som vi köpt tillsammans. Som vi börjat renovera och som vi hade planer för. Jag frös så jag skakade så jag hoppade in i badet och funderade på hur jag skulle ta mig hem. Eller skulle jag sova på soffan? Samtidigt ringde pappa igen och sa att han skulle komma och hämta mig. Jag vägrade igen och sa att jag vet att de gärna gör det, men jag vill klara det själv. Det slutade med att jag tog taxi. Sen låg jag större delen av kvällen i soffan lutad mot mamma och tittade på tv.
Jag ser ändå positivt på det som hänt. Det gör jag verkligen, jag tror att det är bäst det som hänt. Men det gör ont i mig. Ont för att han kunde inte vara ärlig och säga hur han kände. Istället fick jag ta steget att göra slut och flytta hem för att han betedde sig som en mus och inte en man. Jag vill inte ha en liten pojke som inte vågar prata om sina känslor. Jag vill ha en man som vet vad han vill och är ärlig!
Hej, vad tråkigt att det skulle bli så mellan er...vad besviken du måste vara...ni som hade köpt lägenhet och allt det där som du skriver. Ibland förstår man ingenting. Kramar till dig
Förstår att det känns lite upp och ner med detta beslut.
Det förvånar mig dock inte att det blev som det blev, ta inte detta på fel sätt nu ;-)
Det är så otroligt svårt att gå tillbaka till det "vanliga" förhållandet efter en sådanhär typ av kris.
Jag och min förra sambo/fästman gick samma öde till mötes.
Vi hade förlovat oss, flyttat till ny lägenhet och skaffat katt. Men efter ca ett halvår som "cancerfri" insåg jag att de känslor jag hade haft om att jag ville något mer med mitt liv inte ville ge sig så var enda utvägen att göra slut.
Idag känner jag att det var det bästa beslutet jag kunde tagit för mig själv!
Nu har jag en ny underbar kille som är precis en sån man som jag önskar ha i mitt liv!
Kämpa på bara nu!
Det kommer bli jobbigt med uppdelning av allt från ert gemensamma liv men det kommer bli bra!
Kram
Vad synd att det har blivit så här mellan er. Men det e juh som dom säger det som inte dödar det stärker. =) Du kommer klara det galant. Håller på dig =) Kram
Tack, vad söta ni är! Jag vet att jag kommer att ta mig starkare ur detta, och jag vet innerst inne att det är rätt beslut! Jag måste bara få deppa åt varje liten sak som känns jobbig innan jag kan ta mig upp igen! TACK för stödet!
Klart att du ska deppa..det måste man.
Det är ändå synd att det blev som det blev..ni verkar vara värsta radarparet :-)
Hur går det med fina lilla Milo?? Är det du som har honom?
Kram
Hej Johanna,
stå på dig och njut av små positiva stunder. Jag följer dig och läser varje dag. kraam vännen :-)
Håller på dig, Johanna! Det viktigaste är att beslutet känns rätt och att du mår bra, trots att det känns tungt i själen.. Undrar också hur det är med Milo?
Har en vän som har delat vårdnad på hunden och hon tycker det funkar bra...en vecka fri och en vecka med en massa go´s och kramar...
Många bamsekramar till dig!
Tråkit att det slutade på detta sätt, men som du säger det var kanske lika bra? Jag håller på dig! Du är riktigt stark! Kram
Du kommer att fixa detta bra, liksom allt annat Du gör. Jag håller dock med Dig om att Du måste få "deppa för varje liten sak först", det tror jag är bra. Gör det nu så har Du snart det avklarat och kan gå vidare. Hm.. jag hör hur "klämkäckt" det låter men jag hoppas Du förstår hur jag menar.
Kram
Hej tjejen!
Vad starkt du är! Är verkligen imponerad av dig, du klarar allt! Att gå ifrån den man lever ihop med måste vara både krångligt och smärtsamt, men eftersom du känner att det var rätt beslut kan jag bara gratulera dig! Snart vänder det och du kan blicka framåt... Tills dess är det inte fel med lite mammakärlek i soffan, du är värd att bli omhändertagen, du är värd att din pappa kommer och hämtar dig... =) Men jag förstår att du vill vara självständig, och det är du verkligen! Du är en förebild! Kram
inte för att låten kanske anpassar dig men den kanske kan ge ett litet leende :). http://www.youtube.com/watch?v=10YmixzFSDw
anpassar sig* ska det stå. hohoo. jag brukar lyssna på den och tänka på en annan mus till kille
Hej Johanna!
Nästan lite "läskigt" att läsa detta inlägget. I mångt och mycket är jag i precis samma situation, har precis tagit slut mellan mig o mitt ex för att han inte kunde vara ärlig. Så tungt o veta hur man ska gå vidare. Skönt att läsa att du vill känna dig självständig, det hjälper en annan också. Du är verkligen stark! Kram, Malin.
Starkt av dig att ta det steget, det helt rätta steget!
Jag blev dumpad i februari efter ett 3 år långt förhållande, och det kändes som jordens undergång. MEN jag mår så mycket bättre idag, är 100 gånger lyckligare och har funnit så många fler glädjeämnen i livet. Jag kommer alltid att sakna honom, men jag vet nu att jag kan klara ALLT. Det må låta klyschigt, men tid är det enda som behövs. Och låt det ta tid, låt det göra ont. För en dag kommer du vakna och inte vara lika ledsen som dagen innan, och då förstår du att det finns ett slut på helvetet. Enda vägen är uppåt! Du är så stark Johanna och jag vet att du klarar allt.
Massa kramar / Linnea
Jag tror att det finns rätt många killar (men långt ifrån alla) som har svårt att prata om sina känslor. Jag har vissa erfarenheter av att de hellre drar sig undan istället för att säga precis som de känner.
Hoppas ändå att du kommer må bättre sen!
Är också, precis som några andra, nyfiken på hur ni ska göra med Milo? Och lägenheten?
Kram
JAg ger dig en BAMSE kram det är du värd.
Hej!
Usch vad hemskt! Men troligtvis blir du bara starkare och starkare av detta också :)
Stora kramar!
Det kommer att gå upp och ner många gånger. Och man kommer få höra att man kommer starkare ut på andra sidan. Och även om det inte är det man alltid vill höra så är det det man gör! Man ser tillbaka på det som hänt och mår så mycket bättre, även om det medan man går igenom det känns för djävligt. Jag är helt säker på att du har gjort rätt val, och du är en stark person som tagit detta steget. Men bara för att man är stark betyder inte det att man inte kan vara ledsen och fundera över om man gjort rätt eller fel. Och föräldrarna är nog de ända personerna i hela världen som du inte behöver må dåligt över att vara beroende av, de finns där för dig. Så nästa gång behöver du inte vara stolt och istället låta din pappa hämta dig, det är inte ett nederlag! Stor kram
Du är så otroligt stark!
du har gått igenom mycket i ditt unga liv
och du har modet att berätta om det
Det måste man vara stark för att kunna
jag beundrar dej
Kram
Lisa
