Gårdagens inflyttningsfest!
Hur som, vi kom i alla fall till inflyttningsfesten. Där kändes det som att man drog upp medelåldern ganska ordentligt - även fast vi alla säkert var i samma ålder. Men fy fan vad gammal man kände sig!
Men det värsta var nog hur folk stirrade. Jag träffade folk jag inte träffat på länge. Folk som vet om vad som hänt, dom stirrar. Dom som inte vet något, stirrar ändå - på huvudet, man ser ju inte ut som förr?. Människorna där var verkligen jättetrevliga, men jag kände mig otroligt utsatt och sårbar.
En gammal jobbarkompis till Patric kom fram och började snacka med mig :
Hon - Det är du som är Patrics tjej va?
Jag - Ja, det är jag.
Hon - Jag måste bara fråga en sak, en personlig sak...
Jag - Okej....?
Hon - Har du varit sjuk?
Jag - Eeehh, jaa...
Hon - För att Patric, eller om det var chefen nämde att Patrics flickvän var sjuk, men jag fick aldrig reda på vad det var!
Jag - Okej....
Hon - Det var cancer eller hur?
Jag - Joo, det var det...
Hon - Usch, vad jobbigt, det var jobbigt va?, eller du behöver inte svara, om du inte vill förstås, men det måste ju varit jobbigt? Vad var värst? Hur känns det att tappa håret? o s v o s v o s v o s v
Jag skulle ha sagt det som Stephanie sagt åt mig :
Hon - Det är du som är Patric tjej va?
Jag - Ja, det är jag.
Hon - Jag måste bara fråga en sak, en personlig sak...
Jag - Okej...?
Hon - Har du varit sjuk?
Jag - Sjuk? Nej, inte vad jag vet, eller du kanske vet någonting jag inte vet?
Jag vet väl att det kanske inte är så lätt för omgivningen heller. Man vet väl inte riktigt hur man ska reagera, utan att allt blir fel. Samtidigt förstår jag att folk är nyfikna. Men GUD så jobbigt det är..
En annan sak sak jag fick reda på när vi kom hem från festen var att killen som hade festen, hans lillebror hade gått fram til Patric och sagt något liknande med " - Är det där din flickvän? Hon passar faktiskt i kort hår" Hon passar faktiskt, faktiskt, f a k t i s k t , FAKTISKT i kort hår!! Som om det skulle vara en omöjlighet att man faktiskt kanske v ä l j e r att snagga sig. Som om jag på något sätt skulle vara konstig?
Det roliga i allt är att han inte visst om att jag varit sjuk. Hade han vetat om det hade den kommentaren inte varit så konstig. Det är så folk reagerar, får någon reda på att man har tappat allt hår pga cancer så säger 9 av 10 att man passar i snaggat - det klär dig säger dom.
Men jag har kommit fram till en sak. Jag vet att jag på jobbet känner mig bekväm till 100 %. Där får jag inga konstiga blickar på mig, varesig från kollegor eller kunder. Jag är bekväm med familj och vänner, och fester där medelåldern är något högre. Men så fort medelåldern sjunker så känner jag mig så fruktansvärt osäker och obekväm. Kanske är det för att det dansas ordenligt, folk skakar rumpan och svänger med håret, dom släpper loss helt enkelt - hämningslöst. Det är ju precis det jag vill, jag vill kunna dansa så att svetten lackar, jag vill kunna skita i hur jag ser ut och bara dansa och njuta!
Jag var så förr...
Du är densamme person trots du har varit sjuk och är frisk nu. Håret är bara enda som har förändrat dig. Du är jättefin i håret, man behöver inte ha så lång hår bara att vara frisk. Du har blivit starkare med åren. Stå på dig, tjejen! Kram!
Du är fortfarande samma person, med eller utan hår & du verkar va en helt underbar människa =)
Tror du att exempelvis Posh fick samma kommentar då hon klippte av sig håret?
Sen kan man inte jämföra jag vet... *S*
men folk är så ytliga och klumpiga ibland!
Ha en fin söndag!
Kram
jag brukar läsa din blogg och jag gillar den skarpt.och du är väldigt vacker, på alla sätt. även om jag inte känenr dig..
Åhhh va jag förstår vad du menar...snart kommer den när alla börjar tjata att man är såååå snygg i det korta,mkt finare,du borde alltid ha det så här etc etc... det kvittar om det är finare eller inte det är ändå det som fortfarande påminner om skiten som varit. Eller hur?
Snart kan vi bli våra glada dansanta old selfs;) jag, du och alla andra som fått sina kroppar nerbrutna på ett eller annat sätt. Snart.
Ha en underbar jul:)
kram!
Kommer alltid finnas klumpiga människor... Och de vet inte hur de ska bete sig... Sen e man ju så olika, vissa vill att människor ska fråga andra inte...
Hoppas du känner dig bättre till mods idag, du är grym ska du veta!
kram
Jag kan tänka mig att du egentligen är glad för att du fick cancer, helt plötsligt fick du en massa uppmärksamhet, som du inte skulle fått tidigare. Själv förstår jag inte folks beundran och jag ser verkligen inte din starkhet! Du är bara ute efter uppmärksamheten, patetiskt!
Folk kan vara så jävla plumpa. De menar nog väl, men ibland vore det bättre om de höll käften.
... - Det är ingen som bett dig läsa det jag skriver. Alla gör ett medvetet val när dom går in och läser någons blogg. Man behöver inte tycka om det jag skriver, men då ska man heller inte läsa. Men en sak ska du veta- feg som du är som inte vågar stå för vem du är - Att säga "att du är egentligen glad att du fick cancer" är verkligen att gå över gräsen! Vem FAN önskar en sådan sak?? Vem FAN önskar att man var sjuk??
Visst finns det patetiska, tragiska människor som tror att allt som sker har en mening. Frågan är om de fortfarande tror det när de själva blir sjuka? Tex om de själva drabbas av cancer eller kronisk sjukdom? Då är de nog inte lika postiva längre. Eller tycker dom att dom förtjänar cancer?
Svårt för människor att säga rätt saker till en som är sjuk/varit sjuk. Men om man går på en fest när man nyligen haft cancer så är det klart att människor pratar. Snaggade tjejer är ju dessutom en ganska ovanlig syn. Så bara det gör väl att man får en hel del blickar. Om man känner sig obekväm i sådana miljöer så tycker jag att man ska undvika dem. Man har roligare på fest om man känner sig fin och pigg. Om man känner sig sliten och trött så har man ju ändå inget kul på fest. Då är det bättre att stanna hemma.
peruk??
