Mitt hår..

Har varit utan mitt hår i nära två månader nu. Första två veckorna var fruktansvärda. Kändes så hemskt att behöva visa hur jag såg ut för Patric. Även fast jag visste att han skiter fullständigt i om jag har hår eller ej. Han älskar mig oavsett, och det vet jag ju, för det påminner han mig om dagligen.

Men ändå. Första gången var hemsk. Det är ju håret och brösten som gör kvinnan eller? Lite så kändes det som. Utan mitt hår som jag haft en hatkärlek till i flera år skulle jag känna mig mindre kvinnlig. Jag mådde dåligt varje gång han tittade på mig, blev arg och skämdes. Tyckte ju att jag såg ut som ett jävla ollon. Han fick knappt krama mig, och absolut inte ta mig på huvudet om inte jag sagt att det var ok.

På dagarna var jag rätt ok. Gick bara ut när jag var tvungen och brydde mig inte så mycket att folk tittade. Men så fort Patric kom hem från jobbet så mådde jag dåligt. Man vill ju vara snygg och attraktiv för sin respektive. Man vill ju känna sig vacker.  Jag kunde inte ligga och kramas och mysa med den jag älskar för att jag kände mig så ful, äcklig och okvinnlig. Det är hemskt att känna så.  Allt man vill i det läget är ju att få och känna kärlek av den man älskar. Man vill inte att något så trivialt som avsaknaden av hår ska komma emellan. Men det gjorde det, och jag fick kämpa och Patric fick kämpa för att få mig att inse att det är inte håret som gör mig till den jag är. 

Patric fick så ofta trösta mig när tårarna kom på kvällarna, för det var då jag blev som mest ledsen. Han har ställt upp så fruktansvärt mycket för mig. Han finns alltid där för mig, och han gör mig så lycklig!
 

Idag har jag åter igen en hatkärlek till mitt hår, eller skalle, eller vad jag ska säga. Är ändå bekväm i hur jag ser ut och jag kunde inte bry mig mindre i om folk ser mig utan sjal. Det rör mig inte ryggen längre.

Men gud så jag längtar tills jag får gå till frisören och klippa och slinga. Eller bara dra handen genom håret, sätta upp det i en hästsvans, eller bara platta det.  Åhh, vad jag längtar tills det börjar växa igen. Blir det en annorlunda färg? Form? Kommer det bli vågigt? Eller kommer jag att få samma raka tunna hår? 



Kommentarer
Postat av: Anonym

Vi älskar dig, med eller utan hår. Själv börjar jag ju få lite ont om den varan. Ikaros flög till solen och när han kom nära brann håret upp och han störtade till jorden igen. På honom satt styrkan där, hoppas min sitter ngn annan stans. Jag vet att din gör det. På dig kommer det till baka, för mig är det värre. Kramisar

Milos farfar o farmor

2008-07-27 @ 20:07:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0