Ledsen..
Kom nyss hem från middagen hos päronen. Det var intressant. God mat om inte annat! =)
Hade en liten depp och grät en skvätt i mammas famn. Har så mycket känslor om allt nu. Känner väldigt mycket om väldigt lite känns det som.
Har under hela sommaren pratat om att jag ska ta en intensivkurs för FK-pengarna så att jag kan ta det jäkla körkortet, men jag känner verkligen inte för det just nu. Känner ett behov att att träna istället, träna upp kroppen, konditionen och styrkan. Kan ju knappt gå i trappor utan att benen viker sig. Det här gör att jag känner en ångest inför att börja jobba igen. Känner att jag vill må bättre fysiskt först, självklart vill jag må bättre psykiskt oxå men just nu orkar jag inte gå till någon och prata. Även fast jag vet att jag borde...
Jag hade planerat att göra så mycket under min sista sjukskrivingsmånad. Körkort, träna, resa, spa, vänner. Men två av dom veckorna har varit återhämtning känns det som. Känns lite som ett misslyckande att inte kunnat göra det jag velat..
Vill tillbaka till jobbet, så småning om. Men jag känner att jag inte fått tid att läka än. Börjar jag jobba som jag ska om 2,5 veckor så kommer jag fortfarande känna mig sjuk. Kommer att bli andfådd, svettig, rinnig näsa, utan hår osv osv. Får jag en möjlighet att långsamt bygga upp kondisen utan massa annat som kan distrahera så vet jag att jag kommer att må bättre och därmed prestera bättre. Håret vet jag att jag inte kan göra något åt, det kommer inte att växa snabbare för att jag går hemma. Men jag vet att jag kommer att må mycket bättre om jag kommer igång med träningen.
Hade en liten depp och grät en skvätt i mammas famn. Har så mycket känslor om allt nu. Känner väldigt mycket om väldigt lite känns det som.
Har under hela sommaren pratat om att jag ska ta en intensivkurs för FK-pengarna så att jag kan ta det jäkla körkortet, men jag känner verkligen inte för det just nu. Känner ett behov att att träna istället, träna upp kroppen, konditionen och styrkan. Kan ju knappt gå i trappor utan att benen viker sig. Det här gör att jag känner en ångest inför att börja jobba igen. Känner att jag vill må bättre fysiskt först, självklart vill jag må bättre psykiskt oxå men just nu orkar jag inte gå till någon och prata. Även fast jag vet att jag borde...
Jag hade planerat att göra så mycket under min sista sjukskrivingsmånad. Körkort, träna, resa, spa, vänner. Men två av dom veckorna har varit återhämtning känns det som. Känns lite som ett misslyckande att inte kunnat göra det jag velat..
Vill tillbaka till jobbet, så småning om. Men jag känner att jag inte fått tid att läka än. Börjar jag jobba som jag ska om 2,5 veckor så kommer jag fortfarande känna mig sjuk. Kommer att bli andfådd, svettig, rinnig näsa, utan hår osv osv. Får jag en möjlighet att långsamt bygga upp kondisen utan massa annat som kan distrahera så vet jag att jag kommer att må bättre och därmed prestera bättre. Håret vet jag att jag inte kan göra något åt, det kommer inte att växa snabbare för att jag går hemma. Men jag vet att jag kommer att må mycket bättre om jag kommer igång med träningen.
Kommentarer
Postat av: Elsa
Tycker du gör rätt i som lyssnar på din kropp. Efetr en tids sjukdom så tar kroppen ganska mycket stryk och det är nog viktigare att bygga upp den igen än att jaga runt efter resor och körkort och grejor.. Körkortet springer absolut inte ifrån dig!!
Kämpa på och lycka till! Och tänk på dig själv! Kramar
Postat av: Johanna
Elsa - kunde inte skriva en kommentar i din blogg så det får bli här istället :p
Jag känner att jag måste lyssna mer på kroppen för att må bättre. Men som sagt, ska ju börja gå hos en sjukgymnast för att bygg aupp kondis och muskler.
Förresten, känner igen det där med näsblod och blod i röven. Jag fick sår i arselet pga forstoppning som jag fick av mina illamåendetabletter. + näsblod av tunna slemhinnor! Inte roligt..
/ Johanna
Trackback
